Aftonbladet – 23 november 1870, sida 2

a Kr 2 a ER no es: Skonerten Nordstjernan, tillhörig firman Eng85! tröm Luth härstädes och förd af kapten P. A.val xner, hvilken afseglade från Grimsby til! Tarraick sona den 20 sistlidne Januari, har ej sedan afhörts, tiv ivarför det tages för gifvet att den förlorat medhu nan och allt. ocsticssnsssinsassinkt nn r Transitoliandeln mellan Sverige och Ryssland. för Helsiogfors Dagblad innehåller i detta ämne ha följande artikel! . hö Icke så längesedan hafva vi frainbållit nöd-go vändigheteti ar att; då man eh gång påköslgå stat en jertiväg hårerhellat och S:t Peters-lya burg, äfvenledes ombesörja hvad söm påkalas för att göra den så nyttig som möjligt. !gSt Till detta kapitel -hörer äfven att vidtaga lon mått och steg för att på densamma söka into; iraga en transitohandel mellan Sverige och Ryss1 de land. Sverige sträffar uppenbarligen alltmer I ni: att söka skaffa sina alster afeätthiog i det js stora och på naturliga tillgängar rika områfjjg de, gom utgör vårt erannland i öster, och ijtil hvars hufvudstad vår nya jerzväg med sin ena ändpuokt utmynnar. ÅA sin sida åter tyckas det vidsträckta ryska rikets invånare alltmera begynna tona emsk och användning lade för de produkter, Sverige har att föryttra. lot Bevisen derpå utgöras uti den för hvarje äljvi ständig: ökade exporten från Sverige på Rysslta land, hvilken amåniogom begynner antagals temligen ansenliga dimensioner. hå De förefianes sålunda obestridligen ettly; verkligt merkantilt bebof att tillmötesgå och o tillfredsställa i afseende å em transito-sam-!g färdsel emellan de båda länderna. Förutom lj; den direkta sjökommunikationen om sommarn i fr på Kronstadt, stå tvenhe vägar den öppna:lte den ena söder om Finska vikei öfver Bal-lm tisehport och den derifrån till den ryska hufI vudstaden nyligen öppnade jernbanan, denla andra genom vårt land å vår nya äfvenledes till S:t Petersburg framlöpande jernväg. Våra genbor i söder tyckas göra synnerliga ansträngningar för att draga den uppkommande trafiken till sg, f:avwförallt gerom att erbjäda särdeles billiga frakter å den genom deras land gående banan. Börge vi icke äfven vara betänkta på att göra något för att konkurfera härntinnan och se till om icke åtminstone någon del deraf kunde förmås att taga sin väg öfver våra hamnar och bygder? Ett storartadt företag i dettäsyfte, — den bekanta samt mycket omtalade Hangöbanan, försäkras visserligen vara på väg att. sättas i verket efter alla de många motgångar, det baft att bekämpa. Och det är att önska detsamrna all framgåvg. Men obetingadt får man dock kanske icke ärnu lita derpå samt bör, äfven om den kommer till stånd, icke låta allt blifva beroende af Hangöbanan. Och i i alla händelser är det icke att påräkna att Hangöbanan skall kunna öppnas för begagnande törr än efter minst två år, Och under tiden kunna många förhållanden, som ännu äro gynnsamma för vårt deltagande i den ifrågavarande trafiken, förändra sig och å göra, att transitorörelsen får benägenhet att å oss ur händerna. Det är derföre skäl art vara betänkte på att göra hvad som utan alltför stor svårighet är möjligt för att underlätta anknytandet af densamma vid den ändpunkt inom vårt land, som redan förefinnes i vår egen stads, Helsingfors hamn. Man har från den Revalska sidan velat påstå, att det skulle Vara omöjligt för en transitotrafik öfver denna ort att konkurrera I med. vägen söder om Finska viken. Åtskilligt I tyckes dock tala för att saken icke torde vara alldeles så omöjlig. -Seglatsen till den baltiska van X28 ändpuakt, staden Baltishport, ME vanligen, för att söka är så svår alt Man—. Ull sigte al ; ig dit, först letar sig fram. så . Hangö fyr, för att derifrån med större Ikerhet kunna ställa kosat till hamen på sydkusten. Under sådant förhållande är skil.Inaden emellan att komma hit till Helsingfors :leller till Baltishport icke så särdeles stor. Vidare — åtminstone har man så sagt oss — . lärer det förefinnas en viss cbenägenhet hos trafikanter och sjöfarande för att de farliI lgarö årstiderta härma sig Estlands kuöster, , emedan derstädtå, såsoth 1 allmänhet inom Ide ryska Östersjöprovinserna, sftändrätten allt ännu fortfaraude är rådande, så att förta ) .sterna i händelse af haveri der blifva betydI ligare än eljest, Och slutligon torde det än, Inu i Sverige förefinnas en viss tendens att ; Jaf garmmal vana anlita och bålla sig till oss loch vårt land, med ävilket man stått i långvarig och tät handelsförbiudölsö. — En sådan vana och benägenhet är en oskattbar fördel, lsom kan uträtta mycket, i fall mån brgag; nar sig deraf, och som man icke bör släppa Isig ur händerna. Det är samma fördel, som -iett gammalt och redan kändt affärshus alltid här framför de nya konkurrenter, som Juppträda inom en affärsgren: Men den är j äfven lätt och snart förlorad, om mat. icke I ) i b b understödjer den med annat; och är den en gång förlorad, så är den icke lätt återvannen. Möjligheten af täflan med våra grannar söder om viken. är derföre ingalunda nöd:I vändigt ogörlig, blott de ieke genom likgiltighet å vår sida erhålla. tillfälle att tillvinna sig hvad vi redan ha. Men det fiones binder, som först måste undanrödjas, i fall saken skall kanna gå, och det är just hörpå vi syfta att fästa uppmärksamheten, för att, om möjligt, få dem afhjelpta. — I främsta rommet hörer då hit den vigtiga frågan om nedsältning af trakten för transitogods på jernvägen till Petersburg. En sådan nedsättning har redan från svenskt och finskt håll blifvit: begärd, och man bör hafva allt skäl hoppas, att jernvägen, med billigaste beräkning af sin egen fördel, bör söka underlätta möjligbeten af fiosk konkurrens med den baltiska jernvägen. Utan en billig frakttariff för slika varor, skall den: NR IRON LTR SNART TERRIER TANIA garne med ifver dansk grammatik och rättIskrifning. -Då Kjöbenhavn år 1807 bombarderades och ödelades af engelsmännen, var hans sorg och förtviflaw så stor, att han kastade ifrån sig ett påbörjadt arbete till råd huset och alldeles uppgat dess. utförande, Likasom sju städer tvistade om Homer, så ha ock andra länder velat göra anspråk på ww i av REPA