— Musik. ÅA sin konsert i går afton i Mindre teaterns salong gjorde fröken Mathilda Eneqvist fullständig furore. Vid hvarje inträde helsad med lifliga applåder belönades hon gftet hvarik nummet med dubbla inröpnibgår är pioliken, hvars bånlörelse äfven vödgade den firade sångerskan att.da capo gifva soiröns slutnummer. Fröken Eneqvists berömda koloratur framstod också måhända mer än någonsin, lyckligt Gjerf, liffoll och anslågnde gönödt Öfferräskände flirakier, hvilka endast hennes mönstergiltiga respiration kan : möjliggöra: Bland d5 egentliga forjtärniämren blef Valseh Doghi damore, äf Loret soistens glanspunkt, såsom mästerligt utförd och till innehållet mera behaglig än Rossinis. grannlåtsaria, Le chemin du paradis, af Blumenthallr sen synnerligen graclds komposition; af hvars ökohstlade öch Farma tolkning sångörskan skördadö särskild Beröinmelse. PBöljde 3å till sist dö begge folkvisorna, bland hvilka den förräå kändat gifvås med mindre ibjeltsjök sörgVundenliet i uttrycket, men för fröken Eneqvists beundransvärda pianissimo blef en utmärkt triumf, och den senare, som alltid utgjort ei bland hennes vackraste prestatidnör, Äfven An I8 åbörkrkeh bitisiasin uppnå sin höjdpunkt Publiken var särdeles talrik och gyndade äfven Hedbergs komedi, Frun af stånd och frun i ståndet med ganska frikostigt bifall