Aftonbladet – 23 november 1870, sida 2

I Thorvaldsens museum ). (Forts, fr. lördagsbl.) Låtom oss nu gå uppför trappan, som smyckas af konstens genier och den kolossala Herkulesstatyen, för att aflägga ett hastigt besök i taflesamlingen. Det är det egendomliga hos Thorvaldsen såväl som hos Holberg, att de båda voro sparsamma i sitt dagliga Kf, och detta skaffade dem också båda namn för att vara giriga. Sålunda kunde Thorvaldsen stundom ackordera med en skräddare om att vända en frack, som för nötning och ålder alls icke var värd detta. Drickspengar gaf han t. ex. icke heller gerna. Men han hade äfven det gemensamt med Holberg, att han lät sina rika tillgångar och sin qvarlåtenskap komma sitt land Härd och i lifstiden kom han mången nödställd till hjelp. Om det sistnämnda vitnar just hans taflesamling, i hvilken vi vidsidan af många goda tillika finna många medelmåttiga arbeten, dem han till högt pris köpte af fattiga konstnärer... Det som här företrädesvis möter oss är Italien med. hela sin yppiga, glödande, färgrika natur; detta fantasiens underland med de doftande orangelundarne, de smala cypresserna och--de eldsprutande bergen, med den ständigt mörkblå himmelen och det brokiga folklifvet. Må de lycklige, som varit der, tala så mycket de vilja om dess smuts, dessröfvare och allt dess otyg, det skall dock alltid förblifva samma underland, en guldgrufva för skalden; konstnären och vetenskapsmannen, ty icke utan skäl sjunger Göthes Mignon den sköna välbekanta sången: Kennst Du das Land, wo die Citronen blähen? ) Till en del efter F, Avis.