Aftonbladet – 22 november 1870, sida 2

Djup sorg. En ung och vacker enka, som före kriget uppehöll sig vid en tysk badort och väckte stort uppseende genom sina lyckade försök att variera sorgdrägten i det oändliga, gick en dag fram tiil roulettebordet och skulle just sätta ett guldmynt på rödt. Men hon ryggade plötsligt tillbaka, liksom gripen af samvetsagg och yttrade till sin ledsagerska: Nej... på svart; det är så kort tid sedan jag hade den sorgen att förlosa min Alfred.