Aftonbladet – 21 november 1870, sida 3

vällighet. SEN WERE SSTEERNEIEORAN Här och der. Fria pennstreck ar En Ohbekant: En diplomst säljer verkligen sina möbler; han Äar till och: med redan sålt. dem, och det på öppen ock frivillig auktion. Jag var der ych höll på att fastiia för en liten nätt pjes, vm, jag egentligen icke vet hvad Jag skulle hatva gjort med och derför var rätt glad att slippa ifrån, då jag drog. mig tillbaka för den skarpa kovkurrensen möllan hvad Frans Hedberg skulle kalla enfra af stånd och ent fru ; stånd, hvilka slutligen gipgö mycket högti ina röp. Det var en ganska liflig anktion, en vf de fashionabla, der beau monde armbågas ned de herrar och damer, hvilkas lefnadsuppvift det är att göra i gamla möbler, att göra nytt vf gammalt och underhålla ståndscirkulatioren, En sådan der aaktion är en präktig vit ur lifvet, och bade jag icke så mycket stt göra i sjelfva overkets,. skulle jag oftare bivista dylika.tillställningar, sätta mig.i ep yrå och-göra mina pennatreck, under det jag lät samlingen. passera rev , och nog kunde det blifva en rätt vacker kollekt. Det är alltså en fait. decompli. Möblerna äro sålda. Men hur hänger det då ihop med den historia, som jag berättade i förra veckan?. Jo, äfven den eger sin fullkomliga riktighet, men hvad auktionen särskildt angår, så hölls den vid Stora Trädgårdsgatan, hvilket är en högst vigtig omständighet, som ingalunda får förbises, ty hvar och en som har något så när reda på våra Stockholmsförhållanden och eger relationer, närmare eller. fjärmare, nom diplomåtien känner att för närvarande cke något stormakts-sändebdd bor. vid den jatanjså utmärkt högaristokratisk den än nå vara, samt att framför, allt den egentliga stormaktens minister vid svenska hofvet, den onde för hvilken vi -nu intressera oss, icke lerifrån söker att imponera på svenska presjen, Det var alltså icke-stormaktens säodehud som höll auktion, lika litet som det var han. hvilken: ville komma-i affär med möbelfrun vid Stora Nygatan. Stormaktens sände bud. säljer icke sina möbler, det anser jag nig bör upprepa ännu en gång, icke så Mmycket som ÖBF Br ten stamp af den matta, på hvilken han vill ätt. 5. Skola hålla 085 är vi battå hågrä rfelationar mm, OPM: Den som nu sålde sinä möbler vär säfidevv. det för en af de stater, hvilka tyskarne kalla .Diodeg-Nationen und balbbarbarische Völkero. Försäljoitget behöfver således icke det ringaste oroa 088. Viktittna åter, andas i vår dimmiga och regniga Novemberlaft, fira ThorZeldsensfester hvarenda dag och äfven lyssna till de tonef, göm spelas på ryska violen, jag menar naturligtvis icke fidget om Svarta hafvet, utan hr Besekirkys viol, hvilken är ett instrument af högre värde. Vi kunna tänka på de nya bemödanden för våra kamrars vädring; som hr Wiman sysselsätter sig med och hvarigenom det hädanefter icke lärer kunna inträffa att riksdagsreferefiterna blåsas bört och att riksgäldskommissarien Årehtt; som hat så mycket annat att göra, tvingas att springa omkring och plocka upp dem. Också i tidningarhe kunna vi hädanefter sysselsätta bss med hvad söm helst: Pressen är fris; sade grefve Wachtineister. Var det icke han söm hade det-yttrandet, när en främmande måkt började blandå sig i våra pressförhållanien? Om det icke var Sveriges utrikesminister, så skulle nog grefve Wachtmeister -numera önska att så hade varit, derom äro vi fällkomilgt ötvertygade, sedan han funvit att det mycket väl går an, det en neutral makts regering, midt under brinnande krig, tttrycker sin vänskap, kärlek och tacksamhet för den ena af de krigtörande staterna genom att utnämna en af dess generaler till-en hög värdighet inom den neutrala maktens armö. Att. sådant -kan passera, utan dei riogaste protest, bafva vi sett, då ryska kejsaren beagat utnämna kronprinsen af Preussen till kejsenie rysk fältmarskalk. Det var först två eller tre år efter kriget mellan Preussen och Österrike, som ryska kejsären tilldelade kontog Wilhelm en hög rysk orden för konungens välförhållande i slaget vid Sadowa; men nu vill. han icke vänta så länge och derför har ban, såsom sagdt, ännu midtunder brinnande krig. gjort preussiska kronprinsen till fältmarskalk. Då sådant icke kränker neutraliteten; så kan det väl ej heller anses såsonr brott möt denna neutralitet, att den allmänna opinionen i ett land också visar sina sympatier? Pressen är friv, sade derför en utrikesminister åt stormaktens sändebud, och; det yttrandet skall lända den ministern till evärdlig beder, fastän det egentligen: icke är något att skryta öfver, ty det är ingentiog anvåt än hvad hvarje för sin nations anseende nitälskande minister bör svara. Bror har mycket rätt,sade en äldrekamrat, i verket, för hvilken jag yttrat något at ungefär ofvanstående inaehåll. Men hvarför skall. man bråka? På det viset kan bror visserligen en gång blifva riksdagsman och omma. att interpellera en minister, om Gad r Jefva och ha helssn, men käre bror blir aldrig hof-kaälligraf, hvilket kunde vara en ganska nätt tjenst för en person med brors lilla förmåga att göra peonstreck. Det hade jag verkligen icke kommit att tänka på. Jag kan gå och törderfva min framtid. Om jag skulle helt och hållet afsvärja politiken och börja studera till hof: fe rn