Aftonbladet – 19 november 1870, sida 2

SILL. VIA.) Af JULIA KAVANAGH. Öfversätuning af THORA HAMMARSKOLD: Under ormbunkar, stora som unga ekar, hade lefvat och tritvits underliga varelser — gigantiska pachydermer och saurier. Och då den stora floden rullat fram öfver allt detta lif och begrafvit det många famnar djupt — då en ny verld, frisk och skön, hade höjt sig öfver vågorna; då bok och fur och ek hunnit växa upp i yppiga skogar öfver fälten, och fåglar och djar gitvit skogarne lif, huru många sekler dröjde det ännu, innan menniskan framstod? De första invånarne i detta land voro druider; de svingade dena gyllne skäran, de framburo blodiga offer; de tågade med Brennus mot Rom, slogo dess skäggiga. senatorer och ropade sitt ave viclis, ord, dem iogen romare kunde fördraga, och som dessa en gång ropade tillbaka, till skräck och förderf på de galliska fälten. Då nya lagar uppkommo ur ett barbariskt kaos — då romare och gallier voro igångna och frankerna komna, samt med dem feodalsystem oci träldom, och då ännu sednare riddartiden hade fyllt landet med prakt och vapenlekar, stod ännu en och annan patriark af den gamla skogen qvar och yngre telningar spirade upp till höga träd, tör att i sin ordning efter århundraden lemna plats för nya generationer af växtriket. Äfven dessa, skogens gröna jättar hade sett tider, öfver hvilka längesedan solen gått ned. De hade skådat fältslag, utkämpade för numera untPA ga — LÄ an ao. åå PP MM DJ2Q IDEER