Aftonbladet – 19 november 1870, sida 2

i norr eller öster. Vi färdas nu åt öster, oeh om ni så tycker skola vi först pröfva lyckan åt detta håll. Jag önskar att vi bade Pataud. Pataud skulle blott ha gnällt och krupit under Finaud; det hade varit oss till förfäng. Häråt, om pi behagar. De veko af åt en stig, hvarest höga kastanier bildade ett hvalf med tira nakna grenar; på ömse sidor voro täta busksnår. Baptiste tycker om denna platso, sade Pierre allvarsamt. Han gör sig ett mjukt och godt läger af de fallna löfven derinre i spåret och der håller han kalas, den erketjofven! Här tror jag ock det var, som jag sammanträffade med far hans. Har jag någonsin berättat den historien för er, monsieor Charles? Tala om den i alla händelser, Pierre, svarade mr Meredith, villig att bereda honom en glad stund. 2 Godt., började Pierre, utan att vidare låta bedja sig, jag var då en femton års pojke och Langlois — gamle skogvaktaren, ni mins — plägade säga att jag sköt säkert för mina år. Vi hade varit ute en hel skara jägare, en kall och klar vinterdag, och när det led framåt, anträdde vi genonitrötta hemviög n. Vi hade heft kl:n lycka och jag för mio del hade ej skjutit så mycket som ett par rapphörs en gång. Det var kanske min otur, som kom mig att tycka att bössan jag bar var den tyogsta som väl någonsin funnits och ju längre jag gick dess tyngre blet hon. Yvgst var jag at sällskapet och iogalunda den starkaste; hur det var,så blef jag efter de öfriga ett godt stycke. Vi gingo öfver de öppna fälten som ligga längre söderut, I Juli blir men nog stekt af golen, men i Jannoari, då nordostvinden blåser en skarpt i ansigtet, fryser nan der