Aftonbladet – 18 november 1870, sida 3

det är ett märke efter Baptistes tänder. Jag ville döda Baptiste; jag ville att hela orten skulle tala om mig och bade jag ej halkat omkull, så skulle jag kanske Jyckats, fastän jag var bara pojken. Men nu gick det så att han högg, sig fast här, och hade han fått strupen under tänderna och min bror inte med detsamma kowmit, så skulle det snart varit slut på mig.n Och hvad gjorde Baptiste, då er bror kom? frågade Silvia. Pierre stirrade på henne. Hur! han sprang sin väg, naturligtvis. Silvias vackra, grekiska mun fick ånyo ett uttryck af förakt. Då är denne Baptiste ändå en pultron, sade hon. Mademoiselle Nardi, yttrade mr Meredith med känsla, skulle ri verkligen ha hjerta att låta stackars Baptiste strida ensam ot två?, Silvia såg otålig ut. Hade Baptiste funnits i Italien, sade hon, så skulle han varit död länge gedan; en förklaring som ånyo framkallade kaptenens munterket, kom mr Meredith att le och retade Pierre. Har mademoiselle inte ha hört tala som la Bete du Gevaudan? trågade han. Det odjuret som åt upp flera menniskor, och som, då det slutligen hlet dödadt, befanns vara en varginna.n Ja, ja, detta är en gammal, hermsk historian, sade kaptenen och nicksde. Nikan verkligen ej föreställa er, mademoiselle Nardi, hurudana vargarne äro här i landet. Jag vill blott nämna att här finnas ganska många raska, härdiga män, liksom Pierre, hvilkas enda sysselsättning är att jaga dem. Derjemte kan mairen i Saint-Remy uppbåd. oss alla till skallgäng, då han så finner för godt, men trots allt bemödande kunna vi inte göra oss dem qvitt. Gamla vargar taga ungarne med sig ut på jagt tills de sjelfva kunna skaffa sig rof, och att lyckas fälla en gammal varg, det trotsar jag hvem eom helst att göra.n Skallgång! Hvad vill det säga? frågade Silvia,