Aftonbladet – 16 november 1870, sida 2

henne, Josefine, om hon inte hade sett upp! Cui bono? Naturligtvis är hon tillräckligt qvinna, för att triumfera öfver min otur; men — det gör ingenting! Madame de IEpine betraktade brodern med både tvekan och smärta, Mr Meredith tycktes verkligen ej haft någon bestämd afsigt. : Han hade tillåtit sig en alltför kärleksfull blick och hade, då han blef upptäckt, känt sig af både heder och stolthet förbunden att tala, men en på förhand fattad afsigt var ;det ej.. . Hade Silvia upptagit saken annorlunda, så skulle äfven hans känslor blitvit annorlunda; men hon hade visat misshag och yttrat det, och mr Meredith var ejden man eller tillbedjare, som skulle tigga sig till ett ja-ord. Han tog hennes afslag som en -gifven sak, den han ämnade rätta . sig efter, och Josefine insåg att hon måste förblifva passiv. Ty om man äfven kunde förmoda, att hon skulle lyckas intala Silvia att älska honom, hur kunde hon veta att han skulle vilja åter upptaga frågan ?.Hon, såg på honom och kunde icke i hans ansigte läsa något uttryck af saknad. Likväl kände hon sig förvissad om att han led och det var med innerlig ledsnad hon utbrast: Jag borde ha förutsett detta och aldrig tagit fenne hit. Det är mitt fel — alltsammans är mitt fel!. Skulle du förutsett att.jag kunde vara en sådan narr, att gå och förälska mig i den lilla romerska flickan! Nej, Josefine, du var aldrig förbunden att förutse en dylik orimlighet. Och jag ber dig, hys ingen. oro för följderna af förliden aftons dårskap. Jag ger dig mitt erd på att din vän icke skall behöfva känna sig besvärad; då vi återse hvarandra. Ty, tillade han, jag kom just för att säga dig, att jag erhållit ett telegram,