Aftonbladet – 16 november 1870, sida 2

plågoande var bortrest, åtminstone öfver nå gra dagar. Hon skulle helst -sett, att hol under denna tid sloppit höra talas orå ho nom och att hon kunde glömma att en så dan person som mr Meredith existerade Möjligen hade detta äfven lyckats om ick mrs Groomoch eldarens enka varit. De både roade:och smått retade Silvia att höra dessa två diskutera samma ämne, allt: til hennes bästa, ehuru på helt olika sätt. Mrs Jones var en liten barnslig, halft listig, halfi enfaldig varelse, som gjorde sitt bästa för att styra sin farkost genom lifvet och som fått i sitt tokiga, lilla hufvud att en vacker ung herre och en täck flicka, hvilka lefde i samma hus, ovilkorligt måste vara förälskade i hvarandra. För att på en gång behaga Silvia och befordra sina egna intressen, började hon således utbreda sig i loford om mr Meredith till Silvia. Båda fade visat henne godhet ochhon kände sig demitacksamt förbunden; dessötom voro de för henne en lefvande roman och ehuru mrs Jones knappt kunde stafva,-.egde hon den starka smak för romantik, som utgör ett drag i vår romanläsande tid. Hon bygde således upp sitt-lilla luftslott af kärlek och frieri, slutande i det äkta ståndets välsignelse, dervid icke förglömmande att sörja äfven för hennes eget bästa. Det var ju heltnaturligt att den vackra italienska fröker skulle blifva ift med en så präktig. ung herre som mr eredith och då skulle: madame de Y-Epine, som : var:så besvärad af hosta, resa till ett varmare land och tåga med sig den der hvagstungade och skarpögda mrs Groom.. Det unga herrskapet skulle då bo på slottet och mrs Jones.lemna från sig grisar och höns och bli hushållerska-och gå Tädd i siden; och William han blefve med tiden -hofmästare och John skogvaktare. Under dylika roman