Aftonbladet – 12 november 1870, sida 3

Superfosfatör af svenska råmatorialier För framställningen af de i handeln förekommande superfosfaterna erfordras icke allenast ett fosforsyrehaltigt mineral, såsom avatit, fosforit eller andra dermed likartade föreniogar, utan ock svafyelsyra, Denna sväfvelsyra behöfver. dock ej, vara så koncentrerad som vanlig engelsk svafvelsyra, för-att kunna sänvändas vidsuperfosfatberedrningen. För ifrågavarande ändamål är s. k;kammårsyrå fullt lämplig, d. v. s. en svatvelsyra, hvars spec. vigt är 1,45 å 1,50 och som följaktligen innehäller omkring.50 proc.. vatten fri syra. Olika fosfater erfordra olika qvantiteter. sådan syra. Innehåller råmaterialet atom basisk fosforsyrad kalk äfven kolsyrad kalk eller andra i syror lättlösliga föreningar, så måste mera svafvelsyra tillsättas, utan att man derföre erhåller ett superfosfat, som är rikare på löslig fosforsyra. Till en centner kåprolitpulver tehöfver man t. ex. vanligen tillsätta en centner svafvelsyra och det superfosfat, som dervid erhålles, har merändels en halt af löslig fosforsyra, uppgående till 13 å 14 procent, under det en centner Estremaduraapatit af bästa sort endast fordrar 80 å 85 skålp. svafvelsyra och dock NKkväl blir den lösliga fosforsyrehalten hos detta superfosfat 18 3.20 procent. Då alltså omkostnaderna för svafvelsyrans anskaffande i de flesta fall torde uppgå tillnära nog samma belopp som för de öfriga råmaterialierna, hvilka erfordras vid superfosfatfabrikation, så är naturligt att man vid dylika industriella företag nödvändigt måste undersöka, huruledes svafvelsyretillgången möjligen skulle kunna gestalta sig i de trakter, der fosfaterna förekomma. Att för anläggningen af en superfosfatfabrik i det inre af Dalarne tänka på att transportera svafvelsyran dit upp, kan väl ej. gerna komma i fråga, isynnerhet som fabrikatet sedan måste passera samma väg igen, för att komma nedåt landet och bringas i handeln. Skall preparatet göras färdigt på den plats i Boda socken, der den fosforsyrehaltiga bergarten förekommer och brytes, så måste nödvändigt en svafvelsyrefabrik anläggas i samrma trakt. Dervid uppstår åter den frågan, huruvida tillgångar på svafvelkis finnas i närbeten. Efter de upplysningar, som vi i detta afseende kunnat inhemta, skola verkligen svatvelkistillgångar finnas på ej synnerligen långt afstånd. Emellertid inträffar här ett annat förhållande, som med afseende å tillgodogörandet af Dalarnes fosfattillgångar förtjena att särskildt tagas i betraktande. Vid Falu grufva eger man sannolikt störra massor af svafvelkis och svafvelmetaller samlade än på något annat ställe i Sverige... Man eger derstädes redan en svafvelsyrefabrik, som tvifvelsutan bör med lätthet kunna utvidgas till huru stort omfång som helst, i fall omständigheterna så skulle fordra... Den vid malmens rostning bortgående svafvelröken (svafvelsyrlighetsgasen), som nu förstör all vegetation i trakten af grufvan och tillika är så besvärlig för! den närboende befolkningen, borde väl på något lämpligt sätt kunna upphemtas och användas vid svafvelsyreberedningen. Fala bergslag skulle säkert med glädje se, att en produkt, som nu utgör en svår olägenhet för bergshandteringen och orten, kunde blifva till någonting godt och nyttigt. Man bör derföre kunna vänta att intressenterna i Falu grufva