Aftonbladet – 12 november 1870, sida 3

Article Image
UDUVISCE lan GOCK DaCKAarne, I det man DeIgagnar sig af åtskilliga sidovägar eller s. k vintervägar. Emellertid har man utstakat er ny landsväg från Boda till Falun genom I Bjusås och äfven uppgjort kostnadsförslag Itilldensazamas byggande... Denna nya före Islagna väg skulle komma att få en längd af 5 mil och blifva alldeles fri från backar. Efter hvad vi kunnat inhemta, äro de komI muner, som beröras af denna väg, i första ruvmet intresserade af företaget samt villiga Jatt upplåta mark och tillskjuta penningar för Iden nya vägens anläggande. Likväl behöfver man derjemte understöd af staten, och man torde väl få antaga, att regeringen och Iriksdagen skola välvilligt befrämja en sak, som afser upphjelpandet af kommunikationerna i en trakt, som är i så stort behof deraf. Skulle detta förslag bringas till verkställighet, så blefvo derigenom transporterna från Boda så väsentligt underlättade, att frakten per centner mellan Boda öch Falun skulle möjligen kunna nedsättas till 25 å 30 öre skålpnondet i stället för att den nu vanligen uppgår till 50 öre. En annan. kommunikationsled skulle äfven kunna åvägsbringas sålunda, att produkterna från Boda nedfördes till Siljan 13a mil samt vidare sjöledes till Brenäs faktori vid Insjön, hvarifrån vägen sedan till Falun är 3! mil. För varornas transport öfver land skulle här möjligen ett landsvägslokomotiv kunna begagnas, emedan vägen är temligen jemn och fri från branta backar. Från Boda till Siljan går den nästan i en oaforuten sluttning nedåt: I allmänhet har man i dessa trakter för närvarande större svårigheter och kostnader för varors transport nedåt landet om somroaren än under vintertiden, Från Furudabls bruk, som ligger omkring 2 mil längre. norr om Boda, lära frakterna till Falun om vintern vanligen beräknas till 50 öre pr centner. För industriella företag af den beskaffenhet som en superfosfatfabrik i dessa trakter måste man nödvändigt noga öfverväga nuvarande eller möjligen i en snar framtid blifvande kommunikationsförbållanden , emedan hithörande omständigheter kanske mera än någonting annat utöfva inflytande på frågan i dess helhet: Hvad kostnaden för brytning och uppfordring af konglomerat vid BSilfverberget.beträffar, så torde denna kunna ställas och beräknas på samma sätt som för annan. grufdrift. Till en början böra daesa kostnader ej bli så synnerligen stora, då lagret på betydliga sträckor träder fram i dagen vid öfversta jordytan. Under fortsättniogen nedåt försvåras dock brytvingen mera, derigenom att lagret, efter hvad man redan kan se vid Klittberget, går isned riktniog under de ofvan liggande kalklagren. Finge man gå lodrätt ned på djupet, skulle brytningen vara lättare. En annan vigtig omständighet är den tillgång på vattenkraft, som finnes i närheten. Stygforsen ligger nemligen helt nära fyndorten för konglomeratet och utan tvifvel skall man med fördel kunna använda denna kraft såväl för uppfordringen af bergarten som för anrikningsverkets drifvande. Från de närbelägoa vattenfallen kan man lätt roedelst linor låta kraften verka uppe vid gruffältet eller ock i annat fall utan synnerligt stor! kostnad bringa konglomeratet ned till Stygforsen och. der anlägga byggnaderna för krossningen och vaskningen m. m. Slutligen torde få tilläggas, att ymniga tillgångar på skog och bränntörfslager i dessa trakter lemna tillräckliga brännmaterialier, i fall det skulle if-ågakommi att företaga rostningar, med det råa materielet eller att elda ångmaskiner och dylikt. Särskildt må näm nas, att de i Boda förekommande torfdy-! lagren vid analys å landtbröksakademiens laboratorium befunnits rika på qväfvehaltiga föreningar. Det. är möjligt, att man i en framtid kommer att använda torfjord förl. framställning af ammoniaksalter och sådana ! gödselpreparater, som lämpa sig att ingå som blandningar i superfosfaterna, för att deri-; j genom höja deras värde. Vi antyda härendast, att torfjorden inoehåller värdefulla beständsdelar för jordbruket och derföre möj-. ligen skulle kunna blifva ätvenledes ett. vig-, tigt råmaterial för beredningen af s. k. artis). ficiella gödningsämnen. ; Men, frågar man, hvarföre talas här ute. slutande om utsigterna för en inhemsk su-. perfosfatrabrikation af svenska rämaterialier från Dalarne? I det föregående är ja antydt, att fosfater finnas på många andra ställen inom landet? j j d a ; Härtill svara vi, att det nog möjligen kan i: inträffa, det omständigheterna äro lika så ; 1 l ? gynnsamma, ja kanske till: och med gynnsammare för en sådan industri på andra orter än uppe vid Boda; men detta känner man ännu icke. Dertill fordras, att man närmare undersöker förhållandena, vare sig vid Grängesberget och Billingen, i Nerike och t Östergötland. eller på Öland 0. s. v., i afse-; Pade på de förekommande fosfatlagrens ut-l bredning och beskaffenhet. Derjemte bör man1 på hvarje ställe göra sig underrättad om tillvången på svafvelsyra, brännmaterial ocht drifkraft samt om de befintliga kommunika-: tionsmedel, som skulle kunna med fördel be-4 sagnas. Någon sådan utredning har likvällt pj skett ännu på de öfriga traktaterna, ders anledningar till fosfater finnas och derförell kan man ej heller uttala något omdöme rö-r rende desammas tillgodogörande. h Om emellertid verkligen omständigheterna (d och utsigterna för åstadkommande af super-a osfatfabriker skulle befionas gynnsamma äf-d ven på andra orter inom landet, så bör detta d pgalunda utgöra något hinder för fullföljan-f let af ett dylikt företag i Dalarne. För-!s orukningen at superfosfater är obegränsad in ;ch ju mera deraf, som man kan fabriceras ch erbjuda åt landtbrukaren, deste bättre. !v Det vore derföre önskligt, och lyckligt, omn ådana fabriker kunde uppstå i Sveriges alla s rovinser. Ingenting skulle bättre och säkrare n unna betrygga framgången och utvecklingen b uf vårt jordbruk samt sålunda föröka lan-d lets välstånd i alla riktningar. Huruledes importen af gödningsämnen fort-u arande stigit uvder de sista åren och hurn örbrakningen och behofvet af dessa Hjelpnedel ökats för hvarje år, skola vi nästaö åog söka ådagalägga. Likaledes vilja vil ngifva orsakerna, hvarföre man anser det RT ER ARR RR RK RA a a

12 november 1870, sida 3

Thumbnail