Aftonbladet – 11 november 1870, sida 2

gången som han observerat en retlig öfverdrift i den unga romarinnans patriotism, ehuru han icke kunnat tro att en aflägsen analogi mellan en gammal förfallen vagn, usurperad af en skock kalkoner och det kejserliga Roma med hennes patriciska barn så skulle förmå såra mademoiselle Nardis patriotiska stolthet. Han såg att hon i denna stund icke vidare var böjd för hans sällskap och ingick fogligt på hennes önskan samt lemnade henne. Silvia såg efter honom, då han gick in i arrendatorns bostad, och under det hennes blick följde honom saktade sig missnöjet något. Jag vill tro att jag hade orätt, tänkte hon; han kunde inte haft för afsigt att förolämpa mig. Men i alla fall bör han taga sig bättre tillvara och ej tala om Rom på samma gång som om en gammal vagn. Nej, Silvia, mr Meredith hade ej för afsigt att förolämpa dig. Han skulle icke vilja förolämpa någon qvinna och allra minst dig, du som är så ung, så förtjusande; dig, Silvia, hvars skratt klingar som musik och hvars blickar äro så klara; ej heller var det hans afsigt att göra en jemförelse. Men ändå — hvad du skulle vredgas på honom, ifall du visste hans tankar om ditt gamla Rom! Du skulle finna mera än vanvördnad, du skulle hos honom finna tvifvel och missaktning. Britters och germaners blod, — blodet af Roms fiender flyter i hans ådror och kanske, ehuru han sjelf ej vet det, är det den besegrades hat som ligger till grund för hans djupa förakt för den mäktiga Jughernaut, hvilken krossade nationerunder hjulen på sin triumfvagn. Nej, han kän inte ha menat något, tänkte Silvia ånyo. Naturligtvis beundrar han Rom. Alla menniskor beundra Rom. Som vi nämnt, var likväl beundran för det hedniska, inkräktande Rom.icke mr Merediths