Aftonbladet – 10 november 1870, sida 3

Svenska jernvägstrafikens utveckling. (Ur Stockholms Dagblad.) Under det allmänna och fullt berättigade äflandet efter jernvägar snart sagdt öfver hela landet hos alla dessa större trafikanter, kommuner och enskilda, som ännu ej vunnit oafbruten förbindelse med verldsmarknaden, har trafiken på våra färdiga banor på ett särdeles tillfredsställande sätt fortgått och utvecklats, så att man redan deraf han draga mycken lärdom. Om ej Sveriges näringar, handel och industri de sista tio åren i ovanligt hög grad legat under i följd af en mängd orsaker, såsom upprepade missväxter, ensidigt utvecklad export af råämnen, alltför ringa beaktande af vilkoren för gynsam produktion och afsättning med mera, skulle denna utveckling hafva varit långt snabbare och resultaten derigenom ännu mera i ögonen fallande. Men vi se i alla fall redan nu fullkomligt hvart det bär, samt böra derför i tid lägga märke till ett och annat, som kan inverka på uppfattniogen om olika banors betydelse för hela landet. Vid 1860 års början voro af statens jernvägar delarne Malmö—Sösdala och Göteborg—Töreboda nyss öppnade förj trafik, och sedandess1 hafva nästan för hvarje år nya bandelar blifvit lagda till de redan färdiga. Trafikresultaten på de först färdiga delarne skämmas sålunda oupphörligt genom den alltid lägre afkastningen af de senare fullbordade sträckningarne samt genom nyss antydda missförhållanden. Likväl ser man en jemn och stadig tillväxt i trafikinkomsterna för hvarje år utom för 1862, då de föllo omkring 1000 rdr milen i följd af 33 mil ny banas öppnande, samt året 1868, då genom en allmän tryckt affärsställning inkomsten minskades med 2000 rår pr mil. År 1862 skedde minskningen nästan uteslutande i inkomst af persontrafik, 1868 deremot hufvudsakigen i godstrafiken, som för hvart år blir af allt större vigt. Här följer en uppgift för åren 1860—69 öfver banlängd, godstrafiken i centner pr banmil samt bruttoinkomst pr banmil såväl af trafiken i sin belhet som särskildt af godstrafiken.