Aftonbladet – 8 november 1870, sida 3

Kapten John Ericsson. Då det vanligen är fallet att hvarje ny riktoing inom det menskliga vetandet, särdeles om flykten är djerf, bemötes till en början med mycken misstro, är det sannolikt att ej så få äfven i vårt land befarat att John E:iesson, genom sina arbeten med solvärmet, i afsigt att af detsamma frambringa en praktiskt användbar drifkraft, förirrat sig uti en labyrint, der han slutligen måste stanna i en så kallad återvändsgränd. Att så icke måtte vara fallet, synes man kunna sluta genom den följd af artiklar vår utmärkte landsman nu börjat mezde!a den engelska tidskriften Engineering. Desss artiklar äro alltför vetenskapliga för att kanna anses ligga inom denva tidnings område, hvarföre vi ej vilja återgifva dem. Deremot kunna vi icke neka oss nöjet anföra den nämnde tidskriftens inledande ord till desamma. Engineering yttrar: Solaraften. På ett annat ställe meddela vi den första af en serie artiklar, fattade af kapten J. Ericsson, rörande solvärmet och de metoder hvarigenom denna öfver vår planet så olikformigt fördelade kraft kan tillgodogöras. Denna fråga, ny och öfverraskande såsom hon var, då hon för några år sedan först uppställdes, kan numera anses hafva antagit praktisk form, tack vare de omfattande och omsorgsfulla försök, hvilka under artikelförfattarens ledning blifvit anställde. De rfesultat han erhållit, hvilka hänvisa derpå, att jordens torra, solbrända zwmer ega en outtömlig källa till kraft, som skulle kunna tillgodogöras, om vetenskat och mekanisk färdighet deråt riktås, kuonå ej ötverskättas.