Aftonbladet – 8 november 1870, sida 3

SERLVLS MULTI BREUULTAV Kortspelet. I. Under en så allmän kortpest, hvar skal man taga bot? Det är endsst våra svår. modige lässre, som envist förkasta kortväsendet. Eljest spela alia menniskor vid alls sina möten, bandtverkarne, skolpojkarne, her rarne, de lärde och de högstbetrodde. V känns endast ett enda undantag härifrån, er liten 0as i kort-öknen, nemligen — utom Idur i hafvudstaden — en skolklubb i landsorten. hvarest man verkligen i det aldranärmaste kupnat berga sig en qväll hvar fjortonde dag utan kort — ja, det är alldeles fullkomligt otroligt, men likväl rena sanningen. Den största skada, som korten göra det allmänna, är likväl den, att de icke blott förstöra ungdomen,; dess tid och smak, utan göra till sina blinda slafvar en alltför stor del af våra förståndiga och bergade medelåldersmän eller just dem, som med styrkan af sitt avtal, sina insigter, sin erfårenhet och sitt anseende stå i spetsen för samhället och isynnerhet äro påräknade såsom de dugligaste arbetarne utisamfundsutveckliogan, hvartill det är deras pligt att bidraga genom mogenheten i deras förstånd, deras praktiska rmåga och deras föredömen för andra. De rståndeskärpande praktiska värfven i all a, men dessutom fordras kunskaper, jemI teoretiska, och dessas inbemtande tager tid; derföre, om dessa offentlige mäns alla lediga stunder förslösas på barnsliga och tank. lösa nöjen, medförer sadant en saunerligen omätlig samhällsförlust! Men sällan egå d-ssa praktiske kortspelande herrar — som än mer gerna vilja i det allmänna spela första fiolen — någon bok, äfven i sitt eget fack, känna icke våra gruudlagar eller fäderneslandets statistik eller historia och orka knäppt läsa en utförligare tidningsartikel. Derföre får man nog ofta i våra allmänna förhandlingar, då imnet ligger något utom de alldagliga bestyren, höra de mest omogna yttranden om sarshällets önmaste angelägenheter, om hvilka man, ehuru med en förvånande raskhet, lömer såsom den blinde om färgen — en poliisk omyndighet som är ytterligt vådlig. Lyckligtvis tiga flere af dessa ovetande fu!lmäktige oftast som murer, fastän de med ul styrka votera på höft eller efter de mäkiges fingervisning. Häraf härleder sig till tor del en allmän domnisg uti samhället, i Mfärer, rörelse och allt; ty intet tänkes lifligt ch intet utföres med samlad kraft. Detta uit gör, att fosterlandsvännen, ehuru han ippriktigt älskar vår folkfrihet, diskussionsätt 0. s. v., icke vågar hoppas eu snar samundets blomstring i lugn och styrka, så länge åra medborgare taga sig så litet tid att kaffa sig en verkligt medborgerlig uppfostran, varigenom den nu så fria folkmakten först an uträtta något varaktigt godt för fädereslandet. Och när det i sig sjelft så obeydliga kortspelet, såsom är visadt, är så hinlerligt för detta stora mål, torde det ej vara ör mycket sagdt, att liksom bränvinet är en örbannelse för menige mad, så är kortspelet tt stort förderf för samhällets högre medemmar och dermed för samhället sjelit. Men så sega och samvetslösa äro våra små vassioner, att om, allt oaktadt, en man, helst mm han kan helsas såsom en bildad man, taer sig det lilla modet att öppet försvara ortspelandet och således också dess följder — visserligen icke med ett enda skäl, utad lott med stödet af sitt tycke och de mantarke kortmäpnen bakom sig — så vinner ian dermed i ett tag en ofantlig popularitet, som kan flytta honom in både i landstinget och till riksdagsbordet, ty de rådlöse äro allid mycket tacksamme mot den, som för dem försvarar en klen sak, för hvilken de sjelfve cke kuppa anföra några skäl; jz, om man rid ett sådant tillfälle blott beskedligt tiger, ler helst oi man deklamerar en svassande kål för de fyra kungarne och deras redevogna undersåter — ehurna alla veta att man pratar alldeles mot sin öfvertygelse — så kan nan också dermed och för ganska godt pris tadga sin medborgerliga ställning, ty det tlmänna går framför allt, och man skall ju jena vår Herre så försigtigt, att icke hin nde blir misslynt, menar man. Men, är då vår smak så förvänvd, vår bilding så ytlig och vår uppfostran från hemnet så skral, att vi på lediga stunder ej .onpa rod, muntra oss med något annat än le brokiga bladen?, Ja, visserligen; för att j tala om våra gammaldags oskyldiga husvöjen, bafva vi ju de älskvärda-förströelerna af musiköfniogar och läsnisg af ev od bok, hvartill kan läggas nöjet att tili nvexling se taflor, ötva sig uti deklämaion 0. 8. v., samt dessutom att tillssinmans pjuta af ett bildadt uppfriskande samtal eler helt enkelt ett godt prat bland goda väner. Och är då vår allmänanda så ljun, rårt medborgerliga sinne så dödt, att vi, då i alls vilja blifva pyttiga och aktade i det Ulmänna, vi för detta stora mål icke vilja gna någon del af de stunder, som bli oss friga efter de dagliga.bestyren? Men om i då verkligen vilja stärka vårt sinne genom anken på det stora, ädla och fosterländska amt pryda vår själ med några al de många ogigter, som äro så nödiga för det allmänag tjenst, huru många rika ämnen hafva vi cke då att behandla! För att lära känn itt land och dess behof samt för att i!. sunna gagna det, skali hvarje medborg: örst och främst genomforska ella förhålla: len inom sin socken, sin stad och sitt lan?skap, icke ensamt för dettas skull, utan fr utt af det lilla kunna fatta hela födernesandet, hvilket vi alla skola tjena. Sålunia innas otaliga allmänna ämnen att utreda och sådslå om. såsom t ex. frågan om fölkska