Aftonbladet – 8 november 1870, sida 2

.onis Napoleon torde vi ej få förutsätta hos 3aZaine; dylika ädla och oegennyttiga känslor änoer den man svårligen, som i Mexiko for ram likt en barbarisk bey och aftvang den lycklige kejsar Maximilian den afskyvärda ,Blodsberfallning, som denne fick umgälla med ifvet. Men Bs2aine torde ha umgåtts med iregiriga tankar. När man läser, huru han orttarande försäkrade sina officerare och soliater, att i Frankrike rådde den förskräckigaste anarki, och att de voro ämnade att 1tgöra ordningens armå; huru han till och ved upprepade Napoleons fraser i December 1851 och förklarade: Vår uppgift är att rädda samhället; — så kan mean icke freda ig för den förmodan, att Bazaine hyste den lierfva planen att med sin armös tillbjelp svinga sig upp i spetsen för Frankrike. För att kuona förverkliga den, måste han j blott komma ut ur Metz, utan han måste äfven lemna piatssn med en så stark och bruten armö söm möjligt. Sloge han sig genom med ett förtvifladt anfall, hvari han satte hela sin kraft på spel, så blefve hans arme derigenom så illa åtgången. att han åste slå ifrån sig alla stolta ideer. Han öretog således intet afgörande utfall vidare, hvilket ju ändock icke lofvade honom någon säker framgång, utan beträdde nnderhandlinsens väg och sökte samtidigt för sina trupper framställa tillståndet i Frankrike i de dystraste färger. Det sätt, hvarpå han verkställde sistnämnde afsigt, var helt enkelt nedrigt. Men sin försäkran, att armen med all heder skulle lemna Metz, stt hon skulle aftåga med vapen, gaf han deremot i vår tanke på god tro. För bonom sjelf måste det vara af största vigt att utverka ett dylikt fördrag med den preussiske befälhafvaren, och han torde ha hoppats att verkligen ktana drifva det igenom. Man torde minnes, att det i början af Oktober, då ryktet först hade att förtälja om underhandlingar med Bazaine, i sjelfva verket var fråga om fritt aftåg för frensmänpen. Det ser också ut, som om prins Fredrik Carl skulle ha varit tveksam, huruvida han skulle bevilja det. Bszaine, som ännu alltjannt boppa skickade väl förnämligest för denna sak general Boyer till Versailles. Öm hen på samma gång pjorde grefve Bisciarek några förslag af politisk natur, är omöjligt att afgöra. De blefvo i alla händelser, såsom slutet på den af Bazaine hopspuona intrigen visat, ofslagna lika väl som de af honom begärda mildare vilkoren för uppgifoingea. Marskalken fångades i sitt eget nät, Mejan han underhbandlade och hoppades kuona lura tyskarne, hade dyrbara veckor för flatit och lifsmedelsförråden ätos upp. Ar Dn ala sina planer hade Bazaine blott lyckats i den att göra gsgnlösheten af vidare försvar tydig för ar:tn. Nu bade hen ej mer någon annan utväg än att duka under i ett vansinnigt utfall eler dö af svält; nu blef han tzupgen att göra hvad han säke ligen aldrig velat: med hela sin arm gå i krigs fångenskap. Detta är vår åsigt om katastrofen i Metz sedan vi läst dokumenterur i Irdtpendant de la Moselle. Till början af Oktober kunde Bazaing kanske slå sig igenom, derefter hade allt hopp jå en genombrytving försvuarit D2 tyska krigarnes ära skall ej förminskas genom de vunaa upplysnivgarna om B:zainer hemliga afsigter, ty de blefvo gjorda om intet. Marskakea är i vår tanke ingen förrädare rätt och slätt, utan en lurad iotrigör. Ett vitnestörå derom huru noga mar äfven i de naste trakter prtelegraf följer händelserras utveckling i Frankrike, är att men redan har oodrrättelse om ett indignationsmeeting, som blifvit hållet i S Francisco med anledning af Metzs kapitulation, vid hvilket i de skarpaste ordalag B zaines beteende blifvit betecknadt som! deri.