Aftonbladet – 8 november 1870, sida 2

I naturligt för henne, att hon sjelf icke tänkte på sina rika gålfvor, och detta var utan tvifl vel den bästa och dyrbaraste af dem alla. Jag kan inte tro att Shakespeare kar vara svårare än schattersöm, sade hon sina tankar, och jag vet huru jag skall beI möta denna mr Meredith, som ser så god ut, men är så elak. Jag skall göra det til en regel att ej egna honom den allraminsta uppmärksamhet. Det ärledsamt för Josephines skull, men jag kan ej bjelpa det. I denna sinnesstämning begaf sig meademoiselle Nardi ned till middagen, och ehuru mr Meredith satt bredvid henne och ver utsökt uppmärksar, höll hon, så långt höfligheten medgaf, troget fast vid sitt stränga beslut att visa honom fullkomlig likgiltighet. ELFTE KAPITLET. En bekantskap, som börjat så ogynnsamt, skulle troligen ledt till ömsesidig otrefnad, såvida icke mr Meredith just då hade varit träget upptagen af arbete. Men det faller sig svårt att visa likgiltighet iör en person som man knappt ser, och om rmr Meredith, under de få stunder då de sammanträffade, insåg att han ej lyckats göra ett godt intryck på Silvia, så tycktes han ej låtsas märka det, men var alltid lika uppmärksamt artig emot sin systers vän, som han varit det den första dagen. Silvia hade mycket svårt att förstå sig på honom. Han var qvick, skarpsinnig och kiok, men på samma gång så tankspridd, att hon aldrig rätt visste huru pass mycket han hörde och såg, af hvad som tilldrog sig i hans närhet. Hon var säker på att han aldrig förlorade ett ord eiler en blick af något eller nögon som intresserade honom, men hvad som intresserade honom med undantag af hans syster, hans stjugader och hans tjenst, var icke godt