Aftonbladet – 8 november 1870, sida 2

och som, sedan de, naturligtvis alltid i förning med några lika bigotta damer, slutat lickans uppfostran, stannade såsom själens direktörer, såsom benämningen är, hos den 10ga hastran och utgjorde den tredje per;Onen i gudomen, att ej säga den första personen i familjen, tillvällande biktfadern hela myndigheten och lemnande intet öfrigt åt len äkta mannen. Det var, ett bedröfligt, ofta ett afskyvärdt tillstånd, och det finnes tyvärr ännu qvar hos aristokratien. Att prestadömets inflytande ännu är stort hos den oupplysta lsrdtbefolkningen, är tyvärr ett faktum, då det deremot förlorat betydlig terräng hos kroppsarbetarne i städerna, så mycket anmärkningsvärdare som. det ännu är de okunniga, af jesuiterne ledda s. k. Kristna bröderne,, hvilza undervisa i större delen af folkskolorna, undet det systrar af många ordnar, men mestaf Saint-Vincent du Pauls med jesuitismen så nära förbundna sällskap handleda arbetarnes döttrar. Ett sådant ultramontant inflytande kan neturligtvis icke vara utan sin skadliga inverkan, och att arbetsklassen för närvarende ej lider så mycket deraf, måste väl i främsta rummet tillskrifvas den intelligens, som nämnde klass onekligen besitter, men också den motverkan mot de klerikala, hvilken utgår från den upplysta medelklassen. Det är i denna klass, fom Roms obskurantism har sin farligaste motståndare i Frankrike. Det är ock af samma orsak medelklassens bildning och förmåga att tippfatta tidens kraf, som det politiska allenastyrandet, ceesarismen, hos denna klass funnit den ihärdigaste oppositionen. Huru det likväl varit möjligt att ett system, sådant som det nu öfverändakastade kejserliga napoleonska, kunnat i så många år hålla sig vid makten, förtjenar att särskildt belysas, ty äfven det har sammanhang med ej blott Frankrikes politiska, utan ock sociala tillstånd. Då vi uti några följande artiklar vilja försöka oss på det kapitlet, skola v. finna, att det är hos dena frånska medel-klassen, som motståndskraften mot despotismen kunnat bäst förvaras, men att det också, tyvärr, till ej ringa del berott af denna klass att ett så bedröfligt system, som det nyssnämnda kejserliga, ej långt för detta fått sin välförtjenta lön. Den transka medelklassen har sina stora förtjenster och vi äro öfvertygade, att det är han som skall rädds Frankrike, småningom i sig upptaga de an. dra klasserna och derigenom förverkliga der stora revolutionens id om det nya samhället; men det kan ej heller nekas, att medel. klassen har sina stora fel. Han har genom upplysning, träget arbete och sparsamhet huvnit till åtnjutande af stora sociala förde. lar. Detta må ej missannas honom oc allraminst må man, i likhet med hvad d socialistiska sokterna gjort, såsom ett brot framställa dessa medelklassens fördelar, tv haru skulle man då kunna fordra, att andr: också må få komma till samma sociala förmå ner. Men hvad som onekligen kan förebrås ei stor del af medelklassen i Frankrike — må hända Jixsom i andra läuder — det är at smaken för att njuta af sina fördelar ej all tid motsvaras at omsorgen att fortfarand göra sig värdig af dem. Rikedomen har s lätt för att blifva egoistisk. Man har e utan skäl tyckt sig finna att den fransk. medelklassen stundom visat föga sympali fö dem hvilka företrädesvis kallas arbetare sam att den förre ansett att allt vore väl be stäldt, blott den som redan kommit till sin önskningars mål kunde der bibehålla sig Det var detta hvad man isyonerhet unde Juhmonarkien hade att törebrå la bourgeoisi och om förebråelserna ofta voro öfverdrifna egde de dock många gånger sitt berätti gande. Saken är af alltför stor vigt, förat ej, äfven i den mest sammanträngda skil dring af det franska samhället, tarfva e närmare undersökning.