Aftonbladet – 7 november 1870, sida 3

jarmns namn, den armås, af hvilken jag erhållit det uppdrag, som tört mig till Versailles och London, i dess ärorike öfverbefälhafvares namn, förklarar jag, att hr Gambetta förolämpar det offentliga samvetet lika mycket som våra tappra soldater, då han talar om imfamier och brottsliga tilltag. Vi ha icke dagtingat med äran, vi ha icke dagtingat med pligten, vi ha dagtingat med hunern. E Mottag, hr redaktör, försäkringen om min utmärkta högaktning. Generalen, baron Napoleon Boyer. Brässel den 31 Oktober 1870. Till detta bret fogar L Independance följande ord: Nästan hela vår tidning är i dag ett enda kategoriskt svar på de påståenden denna skrifvelse innehåller. Marskalk Bazaines emissarie vågar påstå, att det är af hela Rheinarmen han erhållit det uppdrag som förde honom till Versailles och London. Det är äfven i Rheinarmens namn han vågar protestera mot hr Gambettas ord, Rheinarmåns, som af en chef utan samvete blifvit ovärdigt bedragen och utan försvar öfverlemnad åt fienden. De många citater vi låna ur Independant de la Moselle visa hvad denna djerfva protest är värd, och alla fakta intyga samstämmigt, att Rheinarmen ej haft det minsta att skaffa med de underhandlingar som företagits i marskalk Bazaines namn och som kapitulationen genom hennes chefs slughet pålagt henne. I denna punkt äro åsigterna inom armån och hos Metz befolkning fullkomligt ense med hr Gambettas. — Utom general Boyer, hans förste adjutant, har marskalk Bazaine endast en försvarare, och det är den preussiska officiella tidningen; men vi äro öfvertygade att till och med i den preussiska armen marskalkens handlingssätt skall uppskattas efter sitt rätta värde. Säger oss ej redan ett telegram från Metz till Daily News, att om Bazaine ej saknat beslutsamhet, han skulle kunnat göra denna genombrytning som soldaterna ifrigt åstundade? Må man härefter komma och säga 0ss, att Gambetta förnärmar det allmänna samvetet! Om det allmänna samvetet är förnärmadt, så har det blifvit det genom fräckheten hos alla dessa bonapartismens män som fört Frankrike till afgrundens brant och då de borde på sina knän be det om förlåtelse, ej ens ha den försynthetea att tiga och taga på sig eu air som skulle vara olidlig äfven om de ej hade någonting att tförebrå sig.n Ur ett bref från Kölnische Zeitungs koriespondent, dateradt Ars sur Moselle den 30 Okt., återgifva vi följande: Kapitulationen afsiöts i. sjelfva verket den 27 på aftonen och blef genom depescher oficielt kungjord. Våra truppers intäg skulle ega rum redan i går, men uppsköts tills i dag. Endast mottagandet af fästena, kassorna m. m skedde i går genom kommissionen, och sedan i går förmiddag svajar redan äfven den svart-hvita fanan på Mont S:t Quentin. Först i dag kl. 9 på morgonen hålia våra trupper sitt intåg, medan en del af dem redan är på väg till Paris, och de skyndsammaste, mest storartade anstalter träffas till -belägringsmaterielens bortskaffande. Omkring kl. 1 i går middag började den fångna armens uttågande genom alla portar. Prins Fredrik Carl hade med sin stab och samtliga officerare med skärp i stor uniform tagit plats bakom Jouy vid chaussten från Frescaty. Alla våra kårer stodo qvar isina ställningar; den hessiska divisionen var kommenderad att mottaga fångarne. Bazaine kom först; i spetsen för sina officerare red han fram till prinsen och tilltalade honom med dessa ord: ?Monseigneur, jai Uhonneur de me pråsenter.? (Ers höghet, jag har den äran att ställa mig till ert förfogande.) Prinsen vinkade honom till sin sida, och derefter började förbimarschen af de fångna officerarne och armen sjelf, dels ordnad efter de olika vapenslagen, dels pete-måre. De officerare, som hade ett befäl, voro till häst, de öfriga hade sina vapen, då det var dem tillåtet att först sedan aflemna dem i staden. (Som bekant fingo de tillstånd att behålla dem.) Folk och hästar sågo i sjelfva verket ej ut som den yttersta nöd rådt i fästningen. Manskapets, och särskildt gardets, uniform såg helt ny ut, isynnerhet skodonen; hästarne voro till största delen i godtskick. Samtliga fångarne fördes ut på ängarne vid vägen från Jouy till Metz, der de bevakades af kommenderingar af alla vapenslag. Deras hållning var värdig; dock föllo från de fängna elsassarne många spefulla ord, då de gingo förbi de våra, t. ex. tjugufem mot en! o. d. ty de ha ju som tekant, alltid endast vikit för öfvermakten. Fångarnes mottagande räckte från kl. 1 till kl. 9 på aftonen. Bazaine bemöttes af prinsen med den största utmärkelse. — Belägringsarmens uppbrott sker ofördröjligen och har redan börjat. En i går utfärdad dagorder innehåller följande dispositioner: 1:sta, 7:de och 8:de kårerna bilda den första armån, som marscherar på Lille och ockuperar provinserna Picardie, Normandie och Bretagne, stödjande sig på belgiska gränsen och med venstra flygeln sökande känning med sachsiska kronprinsens högra flygel. Dess befälhafvare är ännu ej bekant. Den andra armån, prins Fredrik Carls, skall bestå af halfva 2:a kåren, hessiska divisionen, 3:dje, 9:de och 10:de kårerna, och tar sitt högqvarter i Troyes. Den 2:a (pommerska) armekårens andra division går redan sedan den 26 Oktober dagligen i fyra bantåg till Paris. Prins Fredrik Carl skall således med den andra armen stå i centern med general von der Tann till höger och general von Werder till venster om sig. Hela södra Frankrike skall således öfversvämmas af de tyska trappirnam En annan korrespondent till Kölnische Zeitung, Julius v. Wickede, ger följande skildrivg af de franska truppernas uttåg: Såsom den kapitulation föreskref, hvilken undertecknades natten mellan den 27 och 28 Okt. i slottet Frescaty med adjutanten vid ä4:de pommerska infanteriregementet von Götzs bläckhorn (prins Fredrik Carl har låtit skänka sig detta historiskt märkvärdiga bläckhorn såsom ett minne), skulle den franska garnisonens utmarschering från Metz begynna den 29 Okt. vid middagstiden. Det var egentligen boatämdt, att utmarscheringen skulle försiggå med vapen och dessa sedermera afleranas. Men aftonen förut förklarade de franska oifice