Konuog Wilhelm har den 28 Oktober från högqvarteret i Versailles utfärdat följande dagorder till alla i Frankrikz stående tyska trupper: Då vi för tre månader sedan ryckte i fält mot en fiende, som utmanat oss till strid, uttalade jag till eder mitt hopp, att Gud skulle vara med vår rättvisa sak. Detta hopp har blifvit uppfyldt. Sedan den dag, då I vid Wissembourg för första gången mötte fienden, hafva talrika namn på fältslag och strider outplånligt blifvit inskrifoa i krigshistorien. Jag påminner om dagarne vid Wörth och Saarbräcken, om de blodiga slagen omkring Metz, om striderna vid Sedan, Beaumont, Strassbourg och Paris o. 8. v.; hvar och en har varit en seger för oss. Vi kunna blicka tillbaka på denna tid med det stolta medvetandet, att ännu aldrig något ärofullare krig blifvit fördt, och jag förklarar inför eder, att I hafven varit värdiga er ära. I hafven bevarat alla de dygder, som isynnerhet pryda soldaten: det största mod i striden, lydnad, uthållighet, tålamod under sjukdomar och brist. Genom Met kapitulation, har numera den sista af de armer, hvilka vid fälttågets början ryckte mot oss, blifvit tillintetgjord. Detta ögonblick använder jag för att till eder alla och hvar och en, särskildt, från generalen till soldaten, uttala min tacksamhet och min erkänsla. Jag önskar utmärka och ära eder alla, i det att jag utnämner min on, kronprinsen af Preussen, och kavallerigeneralen, prins Fredrik Carl af Preussen, hvilka upprepa e gånger under denna tid fört eder till seger, till generalfältmarskalkar, Hvad framtiden än kan medföra, motser jag med lugn, ty jag vet, att med sådana trupper segern icke kan uteblifva, och att vi också skola brings vårt hittills så ärofullt ledda företag till sht, Wilhelm.