Aftonbladet – 7 november 1870, sida 2

Kortspelet. IL Nu Vishetens bok uti handen vi togo Med brokiga bladen, en hvar i sin stad Vitalis. Ja, nu börjar höstrusket och de ändlösa vällarne, hvad skall man då ta sig till sedan man slntat dagsbestyren, gode herrar!, — sade en medelålders stadsbo nyligen bland några bekanta, hvilka alla grutvat sig tör den långa vintern. — Ja, ja, ropade flere, hvad skall men nu roa sig med på qvällsqvisten?, — Men, föreslog den förstnämnde, låtom oss lika så gerna strax rådslå om den saken.n Och snart framkommo allehanda förslag om aftonnöjen: en ville få ihop en klubb, inom hvilken klubbmästaren för qvällen skulle ordna aftonens nöjen bäst han kunde hitta på, såsom att läsa upp t. ex. ett stycke ur Läsning för folket sngående kommunalsaker, ty jag, sade han, är en praktisk man och vill ha något praktiskt i all ting; en annan ville att man i tur skulle hålla föredrag om hvarjehanda medborgerliga ämnen, ty, deklamerade han, mina herrar! i vår tid behötva vi alla öfva oss uti att tala; och en tredja ansåg det vara bättre att ha en hem-junta bland familjen, med stickstrompa, Pipa och aftontoddy samt prat och sist en smör ÅS, en tarflig smörgås. Visserligen! sade en lång student, men jag tycker ni kunde stämma tonen litet högre, d. v. s, få höra eo stumr, från pianot, ett styoke sång och uppläsning af något vackert, Instämmer! ty jag är liberal i allt, durdrade ur sina ofantliga mustascher löjtnant von Dybbel, bara herrarne icke alldeles glömma bort den högre politikeu: min Gud, hela verlden står ilåga, de käcke fransmännen blöda ur hundratusen sår och vårt gamla Sverige kan när som helst vara med i den dansen, och här skulle vi sitta och hålla tal om bara små småstadssmåaktigheter! och...... Men nu afbröts hela rädslåendet at en röst, som helt torrt yttrade: Prat, god herrar! hvad för slag? Läsa i böcker — trå. tigt; hälla tal om nyttiga sakerna, fattigvård, n, m. med thy åtföljande träskor och grynilling — nej, jag tackar: de fattiga må sköta sig, sjollva, och i alla fall få stadsfullnäktige bräka med det der bäst de gitta; tvinfolk -— då blir det bara kruserligheter; vålla föredrag — ha, ha, ha! sådant orkar u ingen höra på; och telegrampolitiken — let är ju att stirra i en blodbalja. Nej. slum