Aftonbladet – 7 november 1870, sida 2

mörkblå ögon, så lysande och klara, vitnad om, att de äfven, om nödigt vore, kunde blixtra af vrede, och Silvia kärde att der bekymrmersläsa mildheten i mr Meredith: leende inte var fullt att lita på. Första intrycket af denna man, var behag. elegans oct intagande godhet; andra intrycket var kraft — fysisk, såväl som intellektnel. Silvia kände inom sig, att kaptenen hade talat sapning, då han förklarade, att hvad det bet:äfage att uthärda ansträngningar, hade hans styfson ej sin like; hon kände äfven att denne ange man, med sin tankspridda min hade en vilja som kunde beherrska både andra och honom sjelf, De hafva allesammans orätt, tänkte hon, då hon slutligen satte sig och blickade in i elden. Med minne af de sköna bilderna af hedendomens gudar i palazzi Nardi sade mademoiselle Nardi för sig sjelf på sitt hedniskt-italienska bildspråk: Han är mer än vacker; han är en gud. Och så var han, — i hednisk mening, naturligtvis; en man, hos hvilken ungdomens, styrkans och skönhetens gudalika attributer voro förenade. En man af skarpt förstånd, — klart och bestämdt; med genomträngande blick, som kunde läsa i andra menniskors tankar, såsom Silvia läste ien bok; en man som ingen hade förmått föra bakom ljuset och ganska få lyckats bringa från hans föresats. Sådana gadar finnas i mängd inom liffu!la nationer, ehuru Silvia icke visste det. De äro samhällets borna herrskare och de styra det ofta nog med jernhand i en sammetshandske. Främst i makt, främst i snille, främst i elegans, främst i brott, är öfverlägsenbet alltid deras egenskap. Inom vilda border och primitiva samhällen, är det en gifven sak att de svinga sig upp till herrskare; i vivtliserade länder tar depag maki