nnehafvarnes bifall och att vi från början rarit beredvillige och flere gånvger räckt hanlen dertill, men att regeriogen för nationalrsvaret ständigt tillbakaskjutit denna hand. Vi hafva derföre äfven varit i vår fulla ätt, då vi i det meddelande af den 11 i lenna månad, som den eovgelske hr ministern iberopar, frånsagt oss allt ansvar för de beiröfliga följder, som ett till det yttersta fortatt motstånd af fästningen Paris måste medöra för denna stads befolkning. Det motsvarar vår väntan, att detta medlelande icke förfelat att göra intryck på enselska kabinettet. Huru mycket vi än eklaga, om maktionehafvarne i Parisjskulle Irifva motståndet ända till denna ytersta katastrof, hafva vi visat just derigeom, att vi i rättan tid gjort allmänbeien ch isynnerhet de neutrala makterna uppnärksamma derpå, i det vi hoppades, att synnerhet de sistnämndas föreställningar icke kulle blifva utan verkan på dessa maktinehafvare, hvilka offra Paris-befolkningens mögenhet och lif åt sin egen äregirighet. Vi hade så mycket mer hoppats detta, som egeringarne i Paris och Tours hafva tagit edningen af Frankrikes öden i sina händer itan någon auvunan legitimation än den som stt egenmäktigt och våldsamt besittningstasande vid fortsatt vägrande att höra natioens röst är i stånd att förläna. Om den kungliga storbritanniska regeringen gör ett försök att leda denna regering från le våldsamma och farliga vägar, på hvilka hon befinner sig, och göra henne mottaglig för den besinning som kan bevara Frankrike ör det ytterligare fortgåendet af dess politiska och sociala upplösningsprocess och dess lysande hufvudstad för denförstörelse belägringen skulle åstadkomma, så kunna vi enlast med tacksamhet erkänna det. Vi kuona visserligen icke dölja för oss den farhågan, att vid den förblindelse, i hvilken Parisregeringen synes vara fången, det engelska kabinettets välvilliga intention af henne endast skall missförstås, och att af det humana deltagande, som föranledt denna mellankomst skall framkallas illusionen om ett understöd å de neutrala makternas sida och derigenom en uppmuntran till ytterligare motstånd, som skulle kunna åstadkomma raka motsatsen af lord Granvilles atsigter. Att från vår sida, efter de erfarenheter vi gjort, intet initiativ till nya förhandlingar kan tagas, derom synes äfven lord Granville, att döma af innehållet i hans depesch, vara öfvertygad. Men jag beder er att, på samma gång ni gifver hopom kännedom om hela innehållet i denna skritvelse, tillika försäkra honom, att vi beredvilligt skola gå hvarje från fransk sida utgånget, på inledandet af fredsunderhandlingar riktadt förslag till mötes och med uppriktig önskan om fredens återställande pröfva detsamma.,