Aftonbladet – 4 november 1870, sida 3

ger, hvari man får fär sed att inkläda den, bäfvar man förskräckt fillbska, med själen fyld af tvifvel, färdig att upprepå den gamle romargns uttryck; dygd, du är blott ett ord. T hafven säkefligen aldrig sett en stad ögonblicket innan den besättes af fienden, måtten I aldrig få se detta skådespel — Inbyggarne i Falaise kommo, medförande hvad de kunnat rädda ur sina torftiga hem. Qvinnorna gräto; barnen, med denna sorglöshet som i dylika ögonblick smärtar en, sågo förvånade ut eller lekte och logo; männen, dystra och mörka, visste sig vara ruinerade och tänkte på framtiden. Men uhblanerna nalkades, man såg dem tydligt på deras stora hästar. Lansvimplarne fladdrade för vinden, ett fiot och kallt duggregn föll, allt hade denna dag ett sorgset utseende, klockorna i kyrkan voro stumma. Dessa uhlaner förde med sig alla minnen från 1813 och 1814. Gubbarne, som sett dem då, fingo ej dö utan att återse dem. Uhlanerna skola förblifva ett af de fantastiska minnena från detta sista krig; ingenting liknar deras djerfhet, om ej deras mod. De framryckte från tre håll på en gång, med denna fullkomliga lokalkännedom, som förvånat mig under detta fälttågs hela föropp. Då en kilometers afstånd från staden gjorde sqvadronerna halt, medan två ryttare skynlade i förväg; derefter red en i sporrsträck ända till det främsta huset, stannade ett ögonblick, gaf sedan hästen sporrarne och, med lansen instucken, galopperade genom staden; tio minuter derefter anlände sqvadroen framför stadshuset, der befälhafvaren rågade efter mären; Vouziers var i fiendens våld. Det var yttersta spetsen af sjette preussiska kavallerikåren, öfver hvilken befälet ördes af hertig Wilhelm af Mecklenburg. Snappt anlända, detacherades fyra uhlaner, om med yxor nedhöggo telegrafen och krosade trådarne; i samma ögonblick besattes osten. En af de saker, som synnerligen äst min uppmärksamhet under detta krig, ir denna anordningsförmåga, som är så gendomlig för tyskarne, denna utomordentiga skicklighet att aldrig öfverlemna någoning åt slumpen. Blott ett exempel vill jag mföra. En timme efter deras ankomst intällde sig en officer, åtföljd af sin ordonans, vid ambulansen och antecknade genast la de sårade soldaternas regementsnummer. )agen förut hade de våra under rekognosceing gjort några fångar; omedelbart kommo u dessa kamrater, utan att begära någon pplysning, till fängelset och befriade dem. ag kan med visshet uppgifva dessa fakta, y jag har. sjelt varit vitne dertill; man kan äraf slota, till hvilken grad de preussiska rupperna voro väl underrättade. Jag kan ej beskrifva, hur smärtsamt det ar för oss att vara skilda från vår armå ett ögonblick då våra omsorger bäst beöfdes, men det var oss icke möjligt att uppinna armen, och endast härigenom förlorade år ambulans sin egenskap af ambulans vid nvien, för att derefter betraktas blott såsom eservlasarett. Oss återstod ej annat än att rdna den för detta ändamål; vi hade ingening, allt fattades. (Slutet följer.)