Aftonbladet – 4 november 1870, sida 2

Kejsarionan Euogenie har aflåtit en ny, mycket utförlig protest mot den henne tillskrifna afsigten att genom fredsunderhandlingar med grefve Bismarck och afträdande af franskt område vilji förbereda dynastiens återinsättande. I det nämnda dokumentet, som, liksom det förra, meddelas af Daily News, påstås att kejsarinnat med energi och värdig het sfvisat Bismarcks förslag. Olyckan, heter det der, hade skärpt hennes blick, och bon insåg nu att ögonblicket för -dynastiska spekulationer äpnu-ej kommit och att allt för stor brådska ofelbart skulle visa sig skadlig för hennes förhoppsingar.. Först när det rätta ögonblicket kommit skall försöket till en restauratioa göras. När Elsass och Lothringen ej längre äro i fråga, skall kejsarinnan utan tvifvel ej sky någon möda att åter sätta sig i öfverensstämmelse med landet för att uppnå en ärofu!l fred. Menviogen med dessa ord är visserligen något dunkel; skulle de möjligen betyda: När den nuvarande regeringen krafsat kastanjerna ur elden, lita då på mig! Någon synnerlig vigt ligger dock ej derpå. Af större intresse är den del af dokumentet som redogör för de vilkor hvarmed Mefistofeles-Bismarck frestat den höga damen. Den 15 September, berättas oss, straxt sedan kejsarinvan anländt till England, lät hr vor Bismarck genom sin förste emissarie underrätta henne, att han vore benägen att sluta fred. Segrarne vid Wissembourg, Forbach och Sedan vo:o för Preussens ära tillfyllestgörande, Den allmänna meningen i Tyskland : vore ännu ej förbittrad genom fortfarandet af ett krig som syntes slutadt genom kejsarens tillfångatagende, och nordtyska förbundets kansler kände sig ännu ej nödsakad att erbjuda det af kriget utmattade landet ett betydligt skadestånd i område. Derför föreslog han kejsarinnan att sluta fred på grundvalen af Strasbourgs och en del af departementet Bas-Rhins afträdande samt en krigskostnadsersättning af 2 milliarder francs. Med general Boyer, som midt under utförandet af-sin vigtiga mission till Versailles, företagen i det mest krigiska ögonblick, gifvit sig tid att göra ett artighetsbesök i Chisleburst, ty någo: annat, försäkrar protesten, hade hans resa ej inneburit, med honom hade kejsarinnan ails icke talat om någon militärisk revolution, och så mycket mindre kunnat göra det, som det var väl bekant att Bazaine aldrig varit någon gunstling hos henne och isynnerhet sedan mexikanska kriget till henne stått i ett spändt förhållande. Slatet af protesten utgör ett svar på prins Napoleons af oss AAA NIGER rr KD stan ABER ms MANNER