Aftonbladet – 4 november 1870, sida 2

Måste det till alnte ej öfverraska, att Baaine vid sin kapitoiatiof änne var 173,000 nan stark och att han således under tiö Ycor hölls fången i Metz af en blott . obetydigt starkare arme? Sedan medlet af Septemjet Var eH Mentmbrytning visserligen omöjig. Huru skulle Bazaine, iiväfs atm vid lenna tid redan uppätit en stor del af sioå hästar, utan artilleri och kavalleri kuonat råga ett genombrytningsförsök? Det skulle stan all fråga misslyckats, ocH Hade det än yckats, huru skalle Bazaine utan kanonöf och utan rytteri kunnat på återtåget undandraga sig preussarnes förföljelse? Återtågets betätkande hade ju endast varit möjligt, om artilleriet från et göd pösition skyddat det genom en förhärjande eld och om kavalleriet för samma ändamål gjort lyckliga anfall. Men antages äfven att genombrytningen, trots bristen. på artilleri och kavalleri, lyckats, skulle dock denna stora armå ej haft någontiog att lefva af. Vid en genombrytning kan armön ej släpa på det hämmande bördan af en proviantträng. Soldaten måste i sådana fall lefva af hvad han sjelf kan föra med sig, men det torde knapt räcka för mer än två dagar, Trakten omkring Metz var redan på måvga mi!s afstånd af preussarne utsugen och Bazaines arme skulle således, äfven om hon lyckligt uodkommit alla faror, svält ibjel i eget land. Genombrytningen hade således efter första hälften at September ej mer någon utsigt till framgång. Deremot skulle Bazaine före denna tidpunkt, och isynverhet då, lätt kunnat bryta sig igerom, inoan ännu divisionen Kummer anländt utanför Metz och den preussiska armen sälunda var 25,000 man svagare. Alla B zaines genombrytningsförsök verkstäldes töröfrigt ej med denna konsiderationslösa energi som skulle , varit vilkoret för deras framgång. Hvarför denne general ej heldre satte allt på ett kort än att, inspärrad i Metz emåningon utnöta sina krafter, låter måhända förklara sig af den omständigheten, att i Fraokvike hvarken cheferna eller soldaterna mera ega dessa stora militäriska egenskape som hos de förra bestå i vilja, energi och talang och hos de senare i konsideratiovslö oppoffring för fäderneslandet. Hade blott Frankrike funnits en man, som haft den in gifvelsen och mod att genomföra henne, at efter drabbnoiogarne vid gränsen stödja armå på södra Frankrike och från denna stäl!ninj flankera preussarnes anmarsch mot Paris skulle sakerna sannolikt gestaltat sig annor lunda. Strasbourg skulle ej kunnat belägra och stödd på fästningstrekanten Belfort, Lan gres och Besangon skulle franska armön va rit i stånd såväl att i tid skynda Metz ti undsättning som att hindra tyskarnes fram trängande wot Paris: I stället för att fatt en ny ide, vidhöllo fransmännen en krig!ö riog som uppoffrade Paris för armens rädd ning.