Aftonbladet – 3 november 1870, sida 3

och en madrass, som egaren rustat i ordning fö en sårad soldat, och satte eld derpå, men elde blott förtärde petroleum. på panelen och en dels madrassen, emedan dessa voro fuktade. Denn panel och madrass, som jag sett, vidrört och ur lersökt, äro bevis, oemotsägliga bevis på att upp brännandet af denna vackra by var en handlin af utsökt grymhet och det brottsligaste barbar Stora hus brändes, utan att någon undersöknin gjorts, huruvida de icke gömde. några persone: som genom sjukdom eller ålderdom voro ur stån att undkomma.: En stackars qvinna, som var när att föda barn, undgick med knäpp nöd att om komma i lågorna. Men detta är icke allt. När preussarne för nummo, att de den dagen icke kunde. intränga Dreux, återvände de till Houdon. De satte el 2 alla enstaka hus, som de fuino på vägen oc å de kommit till byn Mzangere, inträdde de den första gården, ett ståtligt landtställe, hvar storartade inkörsport ådrogo sig de förbigående uppmärksamhet. Bonden, uppskrämd af Cherizy öde, sökte att undgå det genom att erbjuda all hvad han egde. BSoldaterna mottogo förfrisknin gar, men visade icke desto mindre sina hem ska afsigter att verkställa de barbariska order d erhållit, .När bonden såg dem helt lugnt tag: fram tändstickor, bad han dem med tårar att fö! hans hustrus och hans fem barns skull skona ho nom, Fåfänga böner, fruktlösa tårar! Utan at visa minsta tecken till sinnesrörelse eller, motvilja gingo de att sätta eld på ladorna, som voro fylds mej rodukter af årets fredliga mödor. Frår mina fönster såg jag på ett afstånd af tre kilo meter det dystra skenet af fyra brinnande bonings hus sprida rodnad öfver himmelen. Det var er syn, som uppfylde själen med outsäglig bedröf velse. 27 timmar derefter gick jag in i byn, hvil kens hus voro förvandlade till högar af ruiner Jag inträdde i den förut så rika landtgården och dig i en af byggnaderna till venster en ofantlig eld. Då jag kom närmare, såg jag att denna elc förtärde de sista återstoderna af spanmålsförrådet Skall jag tala om soldaternas uppförande mot fångarne?. Här se vi den råa styrkan otyglad herrska. På söndagen hade en ung man frår denna kommun, lockad af nyfikenhet, gått ål Ch6rizy till för att se hvad som der tilldrog sig Hans ungdom borde hafva skyddat honom; ty har ser endast ut för att vara 15 år, ehuru han är 18 Han hade knappast inträdt i byn förr än han tillfängatogs jemte flera ändra. En soldat ryckte åt sig hans käpp och slog honom dermed. Han och 12 andra fördes till Houdon, der detachementet då inqvarterades, och der dessa olyckliga varelser tillbragte natten i förfärlig ångest, ty soldaterns hade genom tecken lätit dem förstå att de skulle afrättas. Följande dag, på. måndagen, återfördes de af det regemente, som skulle anfalla Dreux. De stäldes på det grymmaste sätt bakom det batteri, som skulle beskjuta Cherizy, på det de måtte blifva de första som föllö för de frivilliges och mobilgardisternas kulor: Som de icke fingo någon föda ryckte de upp morötter på fältet för att stilla Sin hunger. Preussarne, som icke vårit i stånd att uppnå det förut bestämda målet för sin expedition, drogo sig tillbaka. Deras väg upplystes af lågorna utaf de hus de antändt. Finarne togo de med sig. Då de upptäckt patroner I fickan på en, som tillhörde nationalgardet, dödade de honom genast och kastade hans lik i ett dike. De-andra återfördes i samma hus, der de tillbragt den föregående natten. Man gaf dem ingen mat. De blefvo illa behandlade, slagna och hotade med samma öde som deras olyckskamrat. Den natt de här tillbragte var för dem en lång jortyr. Följande dag nppstälde man dem i en inie, liksom för att arkebusera dem. Efter någon liskussion mellan officerarne återsändes elfva af ångarne. Den tolfte var en trumpetare vid sa Pararna från nästgränsande kommun. Han tilljörde sålunda en kår, hvilkens officerare utnämnas af krigsministern. Hans militäriska drägt borde hafva skyddat honom från hvarje fara, 8elan han gifvit sig. Läsande likväl sitt öde iofficerarnes ansigte flydde han och gömde sig i ett tall, der han blef skändligt mördad. Samma kär skulle den 11 Oktober återvända, talrikare än dasen förut, för att taga Dreux i besittning och i förbifarten bränna min by, emedan en uhlan stuvat inom .dess-råmärken, men i sista ögonblicket ;rhöllo de order att återvända till Versailles. Sådana äro de händelser, hvilka inträffat icke ångt från mitt hem, och för hvilkas fullkomliga verklighet jag ansvarar. Nu villjag fråga Eurovas Militärer? rättfärdiga krigets lagar ett sådant ippförande? Är det tillåtet att förvandla soldaerna till nedriga mordbrännare och sålunda vanTa vapenyrket t De mobilgardister och frivilliga karpskyttar, som kämpade mot preussarne, voro rämmande för Cherizy. Hvarför brändes då byn? Ivad är inkräktarnes mål? Är det:att genom kräck öfverväldiga landtbefolkningen och försätta lem i ett sådant tillstånd, att de icke kunna förvara sig för att såluhda kunna beröfva dem allt vad de ega? Preussarnes reqvisitioner äro omåttga. De lemna icke en by förr än de bortfört liting.