HR RHEA MET VA SA RM MR rande konglomeratlagret ej gerna kan betraktas som en lokalbildniog, utan troligtvis i likhet med siluriska formationens kalkstensbäddar utbreder sig på ganska vidsträckta områden. I sådant fall synes man ej behötva befara, att fostattillgångarne vid Klitt berget och den närbelägna Silfverbergs by ej skola räcka till för bearbetning under en längre följd af år. Märkligt är emellertid, att sedan man börjat fästa uppmärksamheten derpå, att fosforsyrehaltiga aflagringar förekomma inom Dalarnes siluriska formation, så har man börjat söka efter dylika fynd äfven inom andra provinser, der samma formation uppträder. Sålunda har t. ex. adjunkten P. T. Cleve meddelat, att han vid Billipgen i Westergötland funnit ett fosforitförande konglomerat, som visserligen ej synes vara af så stor mäktighet, men deremot förmodas sträcka sig genom hela Billingen samt intaga en bestämd plats mellan alunskifferlagren och orthoceratitkalken. De i konglomeratet befintliga mörkbrana knölerne at fosforit ianehålla ända till 36 proc. fosforsyra och hr Cleve anser, att de äro af organiskt ursprung eller i likhet med koproliterna från England utgöras af fossila exkrementer. Hr Cleve antyder derjemte, att liknande fosforiteller fosfatförande Jager sannolikt skola anträffas äfven vid de öfriga af Fahlbygdens kullar äfvensom i Nerike och på Öland m. fl. ställen: På Öland har ock bergmästaren Sjögren verkligen redan funuit en fosforsyrehaltig bergart som dock synes innehålla alltför mycket jern för att lämpa sig för superfosfattillverkning. Troligen skall man dock snart utfiona några användbara metoder för tillgodogörandet äfven af fosfater, som karakteriseras genom er större jernhalt. Men om alltså tillgångar på fosfatförande bergarter ej skola komma att saknas inom vårt land, så uppstår likväl en annan vigtig fråga, som först måste afgöras och besvaras, innan man kan uttala några förhoppningar om att en superfosfattillverkning i stor skala af svenska råmaterialier skall kunna åvägabringas. Aro nemligen dessa bergarter och dessa fosfater af den beskaffenhet, att de kunna fabriksmessigt prepareras till lämpliga gödningsämnen på samma sätt som fosforiter, apatiter och koproliter m. m. från andra län. der? I detta afseende hafva de kemiska un dersökningarne visat, att de ifrågavarande konglomeraterna i sitt oförädlade tillstånd innehålla en alltför ringa halt fosforsyra, för att tillåta någon längre transiort eller afyttring till mera aflägsna orter. De måste följaktligen underkastas nägon särskild bebandling, för att frånskilja något at den stora mängden hinderliga och värdelösa mineralier, som de innehålla, innan man kan åstadkom. ma ett material, som förtjenar att användas till beredning af superfosfater. Denna omständighet föranledde till tanken på anställandet af ett vaskningseller s. k. anrikningsfärsök med konglomeratet från Klittberget. Detta försök verkställdes under lopet af sistl. Juli och Augusti månader i Faun med begagnande af det mindre anrikningsverket vid grufvan derstädes. Till försöket användes något öfver 1000 centner af konglomeratet, och ehuru detta anrikningsverk ej egentligen är afsedt för dylika slagst vaskningar, så erhöll man dock derigenoms ganska intressanta och värdefulla upplys-e ningar. t Enligt det utlåtande, som anrikningsver-(c kets föreståndare hr E, Herberle afgifvit öf-!1 ver försöket, finner man, att största delen aflc den i kooglomeratet befintliga qvantitetenl kolsyrad kalk kan frånskiljag och att deni l f E 1 t t erhållna produkten utgör en finpulveriserad massa, hvars fosforsyrehalt medelst anrikninsen kan uppbriogas till dubbla beloppet och möjligtvis ännu högre i jemförelse med den osforsyremängd, som finnes i den ursprungiga bergarten. Det är en yt!erst vigtig omständighet, att nan sålunda genom anrikning kan aflägsna len kolsyrade kalken, emedan derigenom vid 1 uperfosfatets beredning ej så mycket af den f illsatta syran behöfver förbrukas, för attll nätta den med kolsyra förenade kalken. l: f I z Å Dessutom ingår i affallet en betydlig mängd f qvarts, granitpartiklar, svafvelmetaller och ndra för superfosfatberedningen värdelösa ämen. A landtbruksak ademiens laboratorium ha idare försök att bereda superfosfat af anikniogsprodukterna från Falun helt vyligen lifvit anställda, och det har visat sig, att id behandliog med svaivelsyra, utspädd till n specifik vigt af 1,5, fosforsyran löser sig lldeles på samma sätt, som då superfosfater beredas af koproliter, estremadura-fosorit, benaska eller basisk fosforsyrad kalk i ulmänhet. Vilkoret är att materialet, som ättes till svafvelsyran, befinner sig i ett yterst finpulveriseradt tillstånd och att omlandningen sker fullständigt. Tvifvelsutan skall man genom omsorgsfull krädning och anrikniog i stort kunna erålla en produkt, som innehåller omkring 15 rocent fosforsyra. Till 100 delar sådant naterial behöfver man tillsätta 48 delar svafelsyra af nyss anogifven koncentration och ran erhåller då ett superfosfat med en halt f 10 å 11 procent löslig fosiorsyra och sådes värdt omkring 4 rdr 50 öre å 4 rdr 75 re per centner. Man förmodar, att man genom s. k. luftnrikning skulle kunna uppnå ett änvu gynnammare resultat. Likväl har man ävnu ej arit i tillfälle att anställa något försök i törre skala enligt detta förslag, hvarföre man j heller kan uttala något bestämdt omdöme m luftanrikoingens praktiska användbarhet förevarande fall. Af hvad här i korthet blifvit anfördt, finer man emellertid, att under sista året ej å obetydliga bidrag blifvit lemnade för frå ans utredning och man torde derföre på rund af de fakta, som redan föreligga, kunna äga, dels att Sverige utan tvifvel eger ymiga tillgångar på tosfatförande bergarter, dels ck att dessa bergarter genom ändamålseng behandling kunna göras gagneliga för svenka jordbruket. Då sännolikt spräpgningsarbetena vid Klitterget och Silfverbergs by komma att fortgå nder den närmast följande tiden, så skalllri nan otvifvelaktigt snart nog komma till enls onon säkrare kännedom om konoglomeratla-s an ghade 2 dansRn änn hdn egt FRE IA mm rm AQ UV AR KA KT kn tg FR bg ot (JR TD KA MD AA AM KARA LL Pt JR PA ELNA RN mA AA BV 2 JO