Aftonbladet – 2 november 1870, sida 2

De at de neutrala makterna inledda underhandlingarna om en vapenhvila göra inga synliga framsteg, om de ej redan blifvit uppgifna. A ingendera sidan. spörjas några tecken till att man vill gifva efter något af sina fordringar el!er såmtycka till någon urpoffring af sitt område. Metz kapitulation har i detta afseende ej. medfört någon förändring, snarare gjort omöjligheterna ännu. större, i det den stegrat segrarens anspråk. Det återstår visserligen ännu att se hvad Thiers kan uträtta i Paris och Versailles, men med kännedom om den på båda dessa håll rådande stämningen äro utsigterna till någonting liknande ett resaltat allting annat än ljusa. Det berättas nu till och med, i strid mot förut ingångaa uppgifter, att Thiers änvu den 26 Oktober ej fått det af Bismarck begärda lejäsbrefvet; törbundskansleren, heter det, skall på förhand vara öfvertygad om förhandlingarnas froktlöshet. Härtill har han utan tvifvel så mycket mera grundade skäl, som alla underrättelser från Tours låta slata till, att Thiers lika litet som någon af de föregående underhandiarna skall gå in på någon afträdelse af område. I Tours gingo visserligen den 23 rykten om afslutandet af en vapenhvila på 25 dagar, i det Bismarck skulle förklarat sig villig att låta sig nöja med Laxembourg. Men dessa berättelser voro naturligtvis ogrundade. Det är för öfrigt ej endast Frankrikes vägran att ens principielt samtycka till ett uppgifvande af någon del af sitt område som utgör hindret för en vapenhvila. :Ett annat reser sig äfven i omöjligheten att komma öfverens i den vigtiga frågan om Paris och de andra ioneslutna eller belägrade platsernas provianteriog under stilleståndet, hvilken preussarna ej vilja tillåta, medan de likväl sjelfva skulie få, ostörda af friskarorpa, framföra och pl: 0tera sitt grofva belägringsartilleri. En sådan vapenhvila, säger med rätta en engelsk tidniag, skulle vara desamma som att binda äfven Paris andra arm, medan hon skulle återgifva Tyskland det fria bruket af bäda gina. I betraktande af allt detta yttrar också Times för den 27: Ju mera vi ansträvga våra ögon för att upptäcka möjligheten af ett enart fredsslut, desto mera försvinner utsigten dertill för våra blickar. Att man äfven inom det tyska lägret börjar erfara en känsla af att man befinner sig ute på en strandlös ocean, visar sig bland annat af nägra yttranden i ett bref till nyssnämnda tidning från dess bekante Verszilleskorrespondent. Bland härens utmärktaste män, skrifver han, utbreder sig mer och mer en åsigt, son jag länge hyst. Ena härvarande officer, en man med utomordentiigt skarpt förstånd och ett lugat, passionsfritt yang och som grundligt studerar personer och förhållanden, tror, att äfven sedan hären i Metz kapitulerat och Paris upphört att göra motstånd, kriget kanske ändock skall fortifara af den enkla grund, att ingen regeriog finns med hvilken man kan underhandla om fred — ingen ceatral mynlighet, j2 öfverhofvud ingen myndighet, som kan försäkra sig om befolkningens lydnad och eger hennes förtroende, och att på orter, som icke erfarit krigets betryck, räder ett olkligt och patriotiskt raseri för fortsättan