Aftonbladet – 2 november 1870, sida 2

nader konciliet gaf detta parti flera gånger cken till lit. Efter den verdsliga påfveaktens fall framträder det djerfvare och ychoppningsfallare än någonsin. Det har rganiserat sig till en Societa nationale emanpatric2 e di mutuog. soccorso del tacerdocio alianos. (Nationalförening ar it lienska preterskapet till emancipation och ömsesidig jelp. varje medlem deraf aflägger följande förligtelse: — Jag N. N. lofvar på heder och amvete att antaga och följa nationaltörningens af italienska presterskapet program ch grundstatut. Jag lofrar ett medverka ill en reform af katolska religionen i enighet med dess ursprungliga institutioner ch af alla mina krafter understödja vår vations enhet, trihet och sjelfständighet med Rom såsom hu:vädstad. Denna föreving jäknar bland sina medemmar flera framstående personer och är utbredd öfver bela Italien, Sin egentliga medelpunkt tyckes hon hatva i Neapel, der hon inom pressen har sin särskilda organ i tidningen L Emanecipatore cattoico, som under konciliet ionehöll en följd af artiklar mot ofelberhetsdogmen, som skola hafva flutit tr pater Passaglias penna. Straxt efter Roms fall den 24 Sept. ionehöll denna tidning en adress till påfven, hvilken visserligen endast är undertecknad smed ett namn, men kan anses som ett manifest för beta partiet. Ur denna genom den nästan exempellösa djerfheten i sitt språk märkvärdiga adress meddela vi följande: Heligaste fader! Gud, som allena är ofelbar, ville giva er ett sista bevis på sin oändliga barmhertighet och sin oböjliga rättvisa, då han tillät att under ert pontifikat, kort efter prokiamerandet af den gudlösa dogmen om er ofe!barhet, som är det oförsyntaste ingrepp i hans gudomiiga attributer, i era med kristnas blod befläckade händer den furstliga spira sönderbröts, som hållit hans mystiska, obefläckade brud, kyrkan, i veridslig fångenskap och bland alla folk gitvit henne till ris åt den verldsliga furstemaktens äktensbrytande befläckelse. Ja, heligaste fader, det var Guds vilja och en ytt ing af hans barmher:ighet och eviga rättvisa, som just ou förde vår segerrika armå till skyndsant intagande af detta aviga Rom, i hvilket ni, ehuru hvarken proiet eller son af en profet, ofelbart profeterat, att den ald:ig skulle inträda! Denva af försynen skickade tilidragelse, efter hvilken tusen enerationer af martyrer ständigt läogtat, och med hvilken ett nytt tidehvarf börjar för det kristna prestadömet och den verldsliga furstemakten i Italien, måste för er, den förste bland Kristi prester, och för oss, era ödmjuka bröder i prestinbetet, vara rik på helsosamna lärdomar angående er och vår framtida ställning ivom det kristna saml ä!let. Ni, med den tredubbla konungakroran på hufvudet och korset och svärdet i handen, har allt hittills representerat det obetiogade förnex kandet af den frihet och den kristliga kärlek som utgöra lifselsmenterna och sjelfva lifvet af vår apostoliska sändning bland folken. Vi, lägre prester, voro genom gudomlig rätt i era händer endast tilibakaskridandets och tyranniets viljelösa verktyg. Kyrkans hierarkiska ordningar och de otörytteriiga rättigheter som med dem äro förbuodua voro helt och hållet sammanfattade ier högsta, oinskränkta, oansvariga vilja, hvilken ea hop falska profeter, nyligen äfven tillagt attributet ofelbarhet. Örfverbufvud taget återstod knappt ett enda spår af den ursprungliga ka tolska prestiostitutionen, och dertör trolde icke folken på värt pånyttfödande inflytande, och furstarna, för hvilkas tyranni både ni och vi varit ett stöd och som märkte det af det af dem sjelfva föranledda aftagandet af vårt inflytande på menniskornas ivtelligens och samvete, öfverlemnande åt oss vårt oundvikliga öde, det vill säga grämelsen öfver en förfelad missioa och missaktning å den rådande otrons egida!.. Vårt lifgifvande ord, som erinrar folken om att gifva Gud hvad Gud tillhärer och kejsaren hvad kejsaren tillhörer, skall icke mera mötas med misstroende af någon, utan intränga i de troendes samvete såsom genljudet aten gudomlig röst. Vär presterliga sändving skall icke mera betraktas såsom privilegium för en sniken och girig kast, som gör aftärer i himmelska tiog för att öka sina jordiska rikedomar och sina pjatningar i det närvarande lifvet, utan såsom ett välgörande fridens, sjolfappoffringens och den ömsesidiga menniskokärlekens embote, och slutligen skall vår sociala ställning, som vi hafva gemensam med hvärje fri medborgare, förstärkt genom vår okränkbarhet såsom prester och omgifven af den aktning och kärlek som utöfvandet af moraliska och borgerliga dygder upp väcker i hvarje samvete, göra sig så rödvändig för samhällets ordning och välbeiinnande, att vi för andra gången blitva de menskliga ödenas ledare i förhållande till deras högsta mål, hvilket är Gad sjelf. Sådana äro, heligaste fader, de för presterekapet och det borgerliga samhället i hög grad lyckliga, politiskt moraliska följder, som med nödvändighet skola framgå ur den oäterkalleliga förlusten af er verldsliga makt, som, vi upprepa det, är den största och föruundransvärdaste händelsen i vårt århundrade... . Konunugen och drottoingen, som i fredags morgon afreste från Stockholm och, sedan de tillbringat natten i Helsingborg och dejeunerat hos iörste hofstalimästaren Tor