Aftonbladet – 1 november 1870, sida 3

ltige att af för handen varande medel — 100,000 rdr äro af bruksocieteten öfverlemnade åt fullmäktige att användas till be främjande af svensk jernexport — eventuel anordna hälften af det totalbelopp, som be: räknas för ett års vintertrafik med vinter. postbåten Sofia, bekant från sista Spetsberes expeditionen, och som inalles uppskattas til 40,000 rde. I så fall vore svenska stater benägen att för denna linies uppsättande vedervåga återstående 20,000 rdr. Vi anse att, då jernkontoret fått sig anvi sad en så betydlig summa för ernåendet a ett mål, som bättre än på något annat hittills framstäldt sätt vinnes just genom upprättandet af här påpekade vinterpostföring den ifrågasatta summan af 20,000 rdr med uppräckta händer bör lemnas. Vi motse härvid follmäktiges upplysta medverkan destc vissare, då de genom sin ansökan till regeringen visat sig till fullo uppfattat situationen. Här har förut varit i fräga att på jernkontorets bekostnad till Asien afsända temligen okända och, hvad man isynnerhet fruktar, med svensk jernhandtering alltför obekanta personer för att der, äfven obekanta med marknaden på platsen, befrämja afsättningen af svenska jernfabrikater. Vi vilja ej inlåta oss på frågan, hvad godt härmed kan vinnas, men vi veta att ryska marknaden ligger oss närmast och pu står oss öppen på ovanligt gynnsamma vilkor, samt att lenna marknad af alla jernproducerande folk med skäl betraktas som den förmånligaste i Europa. Jernkontoret, såsom den svenska bergshandteringens målsman, måste rämst intressera sig för lättade kommunikationer inom bergslagerna och ingenting kan så kraltigt medverka till uppnåendet af detta vigtiga mål, som om man 1edan vid nuvarande svåra transporter zunde från dessa trakter åstadkomma en lönande rörelse och på samma gång inna fast fot för våra jernaffärer i Ryssand. Vi tro att jernkontorets fullmäktige handla välbetänkt, om de för lemnandet af sitt förslagsanslag fästa vilkoren af låga godsoch personafgifter på den blifvande linien, högst 25 öre centnern för jern och transitgods till och från S:t Petersbwg samt för öfrigt lägsta möjliga frakt för kollygods och passagerare mellan Sverige och Finland, emedan dessa låga trakter för direkt vintertrafik äfven skola sänka de nu alltför höga samt derför ofta blott nominella sommartaxorna på de finska ängbåtarne, eller i annat fall vid stor trafik framkalla täflende svenska ångbåtslinier. Det är alltid af vigt att öppna en stor affär med låga frakter, detta isynnerhet om såsom här affären i början mest kommer att gälla en vara med jemförelsevis lågt värde och på hvars säljbarhet således fraktpriset i hög grad måste inverka. För blifvande vinterfrakter och assuranser på Finland är det nödvändigt att den postfart, man, som vi hoppas, snart kommer att öppna mellan Stockholm och Finska viken, fortgår regelbundet samt om möjligt ens utan tillbud till olyckshändelser. Då denna linie af här påpekade och flera andra skäl i vinjer blir den för Sverige vigtigaste, är det ock angeläget att till båtens befälhafvare utse den bäste och mest erfarne att sköta den i drifis, snöstorm och tjocka. Nu är ingen tid att förlora. Hvad som skall ske bör derför ske snart. Ett tillälle som detta erbjuder sig troligen aldrig mer och vi vore värda vårt öde, om vi försummade detsamma.