Aftonbladet – 1 november 1870, sida 2

mig i detta svarta, gamla skåp, och klockan spelade upp en menuett och alla herdar och berdinnor började dansa omkring henne. De klättrade upptör portchaisen, de hoppade ia genom glasdörrarna, de sprungo uppför hennes armar och axlar och dansade der. Ser ni herden i violetta jackan; — han klättrade ända upp på bandrosen i nacken och stupade kullerbytta ned igen och herdinnorna skrattade så de skreko. Hörde ni dem inte, mrs Groom? Det var besynnerligt! Det säkra är att ni skrämde bort dem, ty då vi kom sprungo de alla, huller om bulier, in i sitt gömställe igen.n Mrs Groom såg ganska högtidlig ut och rösten var mycket allvarsam då hon svarade: Jag tror inte ett ord af hela historien,. Hvarpå Silvia utbrast i det allra gladaste skratt och skyndade sjungande ut ur rum-. met. Jag tror hon , är inte rätt kijok tänkte mrs Groom. Ah, jo,, tillade hon och runkade på hufvudet, det är bara ungdomen, — ja, den ungdomen! Men då qvällen kom var Silvia mycket nera förnuftig. Mrs Groom var road af läs-. nog och hade för sitt eget nöje tagit med några böcker till S:t Römt, derib!.nd äfven vanhoe; Silvia hade fått horm i sina bänler a på eftermiddaZen och släppte hoiom icke åter ifrån sig. Vid nattens inb äste hon ännu. : rott Hvilkep. roiig bok, mrs Groom, sade hon, lå hon slutligen satte den på hyllan. Jay, svarade mrs Groom, jag tycker om len der tempelherren. Men — han är ju mycket elak ? Ja, visst! — men jag tycker ändå om ionom. Så der bli männerna då vi äro vänliga emot demv, yttrade mrs Groom nycket allvarsamt. (Forts.)