Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

stor och stark piga kom för att taga emot lantärnan af mrs Groom, mätte hon henne med sina blickar, liksom för att mönstra garnisonens styrka. Hon tycktes ändå icke vara fullt nöjd, ty medan tjenstflickan lyste dem uppför trappan, bönföll hon hviskande att för natten få en bädd inne hos mrs Groom, hvarpå denna med godsinnadt medlidande svarade, att mamzelle gjorde som hon sjelf behagade, men att som intet skäl fanns för fruktan, så var det ej heller värdt att vara rädd, — ett resonnement, som väl var sannt, men ändock ej förmådde öfvertyga Silvia. Mrs Grooms rum var stort och högt samt rikligt försedt med möbler, — ett rationelt rum, från hvilket hvarje skymt af behag, fantasi och skönbetssinne var strängeligen bannlyst. Detta kände den italienska flickan i första ögonblicket. Hon satt vid spiseln medan det bäddades, och under det hon värmde sina små fötter och såg sig omkrin lade sig ett moln öfver hennes vanligen så ljusa panna. Ack, huru annorlonda hen skulle anordnat allt! Hon kunde fördrifva stelheten ur de dystert styfsa, bruna draperierna och gifva ett tycke af ledigt behag åt de pedantiskt uppstädade möblerna. Hon undrade om mrs Groom skulle vilja låta henne försöka, men just då hon var färdig att uttala denna oförvägna önskan upptäckte mrs Groom, som var på väg att sätta sig, att en af stolarne stod två tum utanför sina kamrater och skyndade att rätta den felaktige. Hon tillät det aldrig, tänkte Silvia och uppgaf resigneradt alla planer på att efter sin smak försköna mrs Grooms rum. Den sistnämnda, som väl var van att rätta andra, men icke att låta rätta sig af dem, i helt belåten, i det hon tog plats vid elden: