Aftonbladet – 29 oktober 1870, sida 3

till försäljning. ERIGET. Ett från Bourg i sydöstra Bourgogne öfvor London ingånget telegram meddelar en vigtig nyhet. Enligt detsamma skall förl. torsdsg mellan Besangon och det nordost derifrån på vägen till Belfort belägea Montbeliard, en strid förefallit, der en badensisk kår blifvit fuollständigt slagen och gripit til flykten, lemnande 1200 döda på slagfältet. 300 hade flytt in på det närbelägna schweiziska området och der blifvit afväpnade. Den nämnda badensiska kåren är utan tvifvel den från Werderska armekåren detacherade styrka under general Beyer som i dag åtta dagar sedan dref en fraösk kår under general Cambriels öfver Oignon mot Besargon och som dagen derpå förgäfves stormade Chatilion le Duc, der fransmännen förskansat sig. Det ser ut som Cambriels lockat badensarne: efter sig genom en reträtt mot norr utefter Doubs och i någon af de tränga defilterna här kastat sig öfver dem, måhända understödd at Garibaldis skaror. Närmare underrättelser skola visa huru härmed förhåller sig. Enligt ett annat af våra telegram skola preussarne: åter hota : Rouen. Grandvilliers och Formerie, som nämnas såsom belägna i närheten af denna stad, ligga dock temligen långt derifrån, ungefär halfvägs mellan Beauvais och Amiens, det senare dock närmare gränsen till Normandie. Chartres besattes af chefen för den 22:a preussiska divisionen, general Witticb, den 21 dennes. Från Paris. Times har med ballöngpost bekommit ett bref från en korrespondent i Paris, som skildrar åtskilliga förhållanden i den belägrade franska hufvudstaden. Vi meddela här ett utdrag ur detta bref, som är dateradt den 12 dennes. Mera om dufvorna; — så börjar korrespondenten — men ni får ej ledsna på dem, ty de äro mera för Paris, än gässen voro för Rom. Folket här, hvilket Jules Favre vägrar att kalla pöbeln, har slagit ned alla örnar, det kommit öfver, -och om örnen icke vidare kommer att bli Frankrikes fågel, hvarföre skulle då ej fransmännen kunna taga dufvan till sitt emblem? Den galliska tuppen är en löjlig varelse — men dufvan, brefdufvan, har vunnit alla hjertan under de senaste dagarna, och hon skulle kanna tagas till det fredsemblem, som republiken, hel och odelbar, har antagit till sin ledande princip. Gambetta afreste från Paris på fredagsmorgonen, såsom ni vet. Jag har redan berättat er, att ingen dufva kom till oss den dagen för att bringa oss underrättelser om han: lyckliga framkomst. På lördags qvällen kom deremot en dufva, men. utan att ha pågot budskap bundet vid sina stjertfjädrar, såsom hon borde ha haft. Söndagen var en stormig dag — störtregn — men det klarnade upp något mot aftonen, och då befanns det, att ytterligare två dufvor hade ankommit. De voro två välbekanta brefdufvor med namnen Gros-Rougs och Gris-Meurier, hvilka hade blifvit afskickade, icke i Gambettas ballong, utan i dennes följeslagares, den som förde amerikanarne från staden. Men det var omöjligt att fånga dem samma afton. Dafvorna hade släppts ut halfsvultna, såsom det är brukligt att skicka dem. De kommo tillbaka med fulla kräfvor och oberoende a? sin egare. Men på morgonen kom äter matningstimmen, och nu blefvo de tagna. Icke en rad hade de dock med sig. Sent på måndags qvällen kom en fjerde dutva. Det var en af dem som följt med Gambettas ballong och den bar ett budskap från ministern, hvilket tillkännagaf, att ett missöde drabbat ballongen, men att den hade aflemnat sin dyrbara laddning helbregda. Brefvet var dateradt kl. 8 fredags aftonen från Montdidier, omkring 3 mil från Amiens. Det är sannolikt att dufvorna biifvit afsända, den ena efter den andra, en på lördags morgonen, två på söndagen och en på måndagen. Vare huru som helst härmed, så äro de nu här, och alla tvifvel äro nu häfda. Vi skola spart ha att förvänta flera återvändande dufvor, ty i denna vecka ha fyra eller fem ballonger ytterligare afgått härifrån. En af dem skall, ifall vinden blir gynsam, föra bort detta bref i dag. De militära nyheter, det har att meddela, äro icke af nägon stor betydelse, så framt det icke må ligga betydelse i negationerna. Detta är nu belägringens 24:de dag, och tyskarne ha ingenting annat gjort än stängt in oss. Det är nära två månader sedan en öfverste vid ett af de preussiska regementena slog vad med Emile de Girardin, att