Aftonbladet – 29 oktober 1870, sida 2

— — ÄcA—— till vida större gagn än myladys. Någon tvekan härvidlag kunde ej uppstå. Nå, hvarpå tänker ni? frågade lady John misstänksamt. Åh, på ingenting., svarade mrs Green med en suck. Jag önskar att vi väl vore resta. Jag undrar hvar mademoiselle Nardi kan vara. Troligtvis i sitt rum. För en qvart sedan fanns hon inte der. Då är jag alldeles säker på, att hon står dernere och pratar med mr Loveli! utbrast lady John och kastade forskande blickar genom fönstret, Mr Lovell, som annars aldrig stiger upp före tio, är redan nedkommenl Detta var utan fråga en betänklig symptom, såvidt den gällde mr Lovell, men ehuru Silvias medbrottslighet ännu var obevisad, tilldelade henne lady John ånyo det förvärmande epitetet att vara den oförskämdaste, lilla kokeltt hos sett. Med den raskhet i manövrer som utmärker alla skickliga befälhafvare, skyndade hon ögonblickligt ned för trappan, för att afvända faran, sedan hon befallande tillropat mrs (een, kom med! hvilket denna fogligt hörsammade. Men då de båda damerna kommo ut på terrassen, stod Silvia der ensam med ett papper i hanrden. Men min söta vän, hvar har ni varit? tilltalade henne mrs Green. Som ni vet måste vi resa tidigt och naturligtvis bör ni äta frukost innan ni far. Mycken tack, mrs Greez, svarade Silvie lugnt. Jag reser inte med er. Reser ni inte? utbrast lady John som förlorade all besinning; ämnar ni ej följa med mrs Green? Nej, jag önskar inte göra denna resa. Lady John rodnade häftigt,