att H. T. på sista tiden flere gånger tala lemot tysk eröfringspolitik och önskat Frank. rike kraft att försvara sig. ) Anm. Vi ha icke förbisett, utan äfven på pekat på sista tiden ett och annat ut tryck i decna riktning och ha verkligen understundom hoppats att H. T:s utgifvare: ungdomssympatier för Frankrike skulle vakns till nytt lif och göra sig gällande äfven i tidningens poiitiska uppfattning; men snart derefter ha vi funnit hvarjehanda ursäkter föl eröfringspolitiken och för tyskarnes rysligs framfart, mot Frankrike pertiskt eller hånfollt affattade referater eller sådana artiklai som den om det blifvande bombardementet af Paris såsom en Guds straffdom öfvel synderskan. 4, Handelstidningen har icke sagt, att grefve v. Bismarck icke någon gång kränkt konstitutionen och gifvit lötten till höger och venster, utan att hålia dem, utan har endast yttrat, att den icke kände till, att han handlat så gång på gång. Anm. Vi lägga märke till det medgifvande, som ligger i sjelfva detta beriktigande. Kanske skulle H. T. också vid närmare eftersinnande framdeles finna det alltför vågadt att fasthålla påståendet, att grefve v. Bismarck icke, oss veterligen, våldfört tryckoch yttrandefriheten. 5. Handelstidningen har vis å vis Preussen varit så frimodig, att hon den 21 Juli, beträffande preussarnes beteende mot de flyktande polackarne, talat om denna skamliga poNjeka politik och i samma uppsats kalat Nordslesvigs bortryckande från Danmark ett våldsystem,, hvarjemte kriget mos Österrike ogillas och jankerdömet benämnes med mycket starka epitetero. Anm. I afseende på denna frimodighet af den 21 Juli gäller hvad vi yttrat i afseende på den 3:dje punkten; den bör ock sammanhållas med Handelstidningens allt annat än frimodiga yttranden i afseende på nordtyska pressens förbittring öfver de inom svenska pressen, uttalade sympatier för Frankrike. . Annu en gång försäkras, att H. T. ej fonnit det riktigt och naturligt att preussarne skjuta tillfångatagna, icke uniformerade skarpskyttar o. 8. V. Anm. Det är fägnesamt om H. T. icke, betraktar saken så som vi af dess uppträdande haft anledning förmoda. Detjskulle fägna oss ännu mera, om vii H. T. funne något ogillande öfver de upprörande fakta i afseende på tyska krigsföringssättet, som till och med tyska korrespondenter på sista tiden meddelat. En af brefskrifvaren åberopad notis ur Nationa z.iturg, eniigt hvilken vid ett tillfälle tillfårgazara franska skarpskytter icke blifvit fusillerade, då de genom kontraböcker kunde bevisa sig vara enrollerade soldater, bevisar ingenting gentemot de mårga förfärliga tilldragelser, som omförmälas, och hvilkas antal utan tvifvel snart skall ökas, då man kan få pärmare underrättelser från de nu ockuperade och terroriserade provinserna. Vi anmärka till slut, att då Handelstidningen oändligt gerna vill polemisera i dessa ämnen, vi deremot undvikit det så mycket som möjligt såsom i sjelfva verket gsgnlöst och obehöfligt. Eada st någon gång, då det gått alltför längt, såsom då H. T. proklamersde vår evertuelia allians med Tyskland mot Frankrike eller då man i dess spalter läste de upprörande utgjutelserna med afseende på Paris bombardement och förstörirg, ha vi ansett 088 böra protestera emot, att dylika tänkesätt innebure något annat än enskilda huogskott eller kua1le batrakta3 såsom uttryck för någon opinion i Sverige. ORIFARM