Aftonbladet – 28 oktober 1870, sida 2

sifvande, är ännu omöjligt att slata sig till. Man har visserligen i korrespondenser, isynrerhet till tyska tidningår, sett antydningar, utt besynnerliga saker skulle på den senaste iden föregått i Metz. Så skulle oenighet uppstått meilan Bazaine och den olyckligt ryktbare marskalk Leboeuf, och det skulle till och med kommit till en duell emellan dem. Den senare skulle fört befälet i sjelfva fästningen, medan den förre med armen legat i det befästade lägret utanför staden. Stad och läger hade varit i öppet harnesk mot hvarandra, och kommunikationen mellan dem fullkomligt spärrad. Då den 16 en skara af stadens invånare velat lemna Metz hade Bazaine med kartescher drifvit dem tillbaka o. s. v. Enligt andra berättelser hade myteri uppstätt bland soldaterna, söm fordrat att Bazaine antingen skulle uppgifva fästningen eller göra ett försök att slå sig igenom, och det sista utfallet, den 7:de, skulle äfven varit en följd af denna stämning hos armån. Allt detta är dock endast obestyrkta rykten, utspridda af en fiende som naturligtvis måste vara benägen att se motståndarnes ställning i det mörkaste ljus. Såvidt man ännu kan se, har bristen på proviant och omöjligheten att utan artilleri slå sig igenom de dubbla fiendtliga linierna varit den bestämmande orsaken till kapitulationen. Orsaken må ha varit hvilken som helst, är detta senaste olycksslag i sig sjelf och genom sina följder ej mindre förfärande. Det var näst Paris fall den största olycka som ännu kunde drabba Frankrike. Fienden får derigenom i sina händer den sista återstoden af den gamla, en gång så fruktade franska armen samt landets starkaste fästning, det ännu aldrig intagna Metz, med sina ofantliga förråder af krigsmateriel. Här som i Strasbourg får han tillika en fast punkt, hvarifrån han kan hålla de eröfrade provinserna i ygelm och en utfallsport hvarifrån han, i händelse af ett nytt krig, kan kasta sina skaror in i Frankrike. Mest fruktansvärda äro dock de närmaste följderna. Under de veckor som förflutit sedan den 18 Augusti, då Bazaine inneslöts i Metz, har han hållit der fjettrad två af de ty;ka armåerna, en styrka som torde för lågt beräknas till 1602 å 170,000 man. Dessa äro nu genom Metz fall fria och kunna användas dels till förstärkandet af belägringsarmåerna utanför Parig, dels till expeditioner mot södra Frankrike. En armå på 100,000 man till de båda armekårer, som under generalerna Tann och Werder redan operera uti Orleannais och Franche Comte, skulle utan tvifvel med lätt het uttrampa de försök till motstånd, som kunde göras af de ännu oorganiserade mobilgardena i söder. Frankrikes räddning beror i närvarande ögonblick på att dessa unga stridskrafter hinna att ordnas och utbildas till verkliga armeer, men med ett så öfverväldigande antal af gamla, med artilleri rikt utrustade trupper emot sig, är det att befara, att de franska generalerna ej skola få tid att genomföra detta organisationsarbete. Fienden skall följa dem öfverallt och söka att upprifva dem innan de hinna samla sig. Fasta platser, såsom Lyon, Toulon, Belfort, skola änon kunna hålla sig) och de svårtillgängliga bergstrakterna skola ge iskydd åt guerillaskararna, men hela det öppna landet skall bli prisgifvet åt fienden. Sådana äro de följder gårdagens händelse endast alltför sannolikt skall föra med sig. Paris öde är dermed i sjelfva verket äfven besegladt. Med Metz faller också, förr eller senare, Paris. Möjligheten till en undsättning ntifrån är med Bazaines kapitulation afskuren och hufvudstadens försvarare äro öfverlemnade åt sina egna krafter. Det är sant, vintern och sjukdomarna, som redan låta förspörja sina verkningar, kunna komma till det hårdt betryckta landets hjelp, oförutsedda händelser, en af dessa plöteliga omkastoingar som krigshistorien någon gång har att uppvisa, korna inträffa, men som sakerna nu stå är Frankrikes ställniog i sanning mycket mörk. Segrarens ställning, huru lysande den än synes, är dock ej heller utan sina förlägenheter och faror. Om regeringarna i Tours och Paris ej vilja ingå på de af honom dikterade vilkoren, om i sjelfva verket ingen styrelse, com i följd af händelserna kan komma till rodret i Frankrike, finnes villig att underteckna en fred med Elsass och Lothringens afträdande som bas, med hvem skall han då sluta fred? Skall han ockupera hela landet tills ban på ett eller annat sätt lyckas finna en regering som är beredd att 5 hans önskningar till mötes? Han sökte freden vid Sedan, han söker henne nu vid Pasis, han skall måhända söka henne vid Lyen oeh Toulon. Men om hon ständigt flyr honom och han, när han tror sig famna Juno, endast famnar molnet? Om med vintren hans kommunikationer afbrytas och de radan mu så besvärliga guerillorna ej lemna honom någon rast eller ro? Bismarck och hans herre ba sannerligen ej heller anledning att se framtiden i rosenröda färger, och trots Metz fall gulle det väl kunna hända att de vid närmars eftersinnands fana skäl att ej splgna bägen för högt. En anledning dertill skulle de väl kunna finna i den stämning aftrötthet vid kriget som börjar utbreda sig i allt större kretsar inom Tyskland gjeif. Naktadt de officiösa tidningarna göra allt möjligt för att dflja det förstörande inflytande Kriget utöfvar i Tyskland, varsnar m då och då en skymt af sanningen. I HKreslauer Zeitung läses: Krigets följder i det inre framträda med hvar dag tydligare. I berättelserna från Leipzigermessan har man, huru asmNnnsamma de än äro. bemödat sig att fram