Aftonbladet – 27 oktober 1870, sida 3

CTUUre, itvsLy Och LOGIN VilC DYG:defa JU till 60 kanoner. Men beräknar i allmänhet stt alla fästena ockring Paris tillssmmans skola vara bevärada med 1000 reffade svåra kanoner. I offensiven är Frankrikes makt nu fallit omligt bruten, och det har icke mere någon enda armö på blott 80—90,000 man som vore i stånd att leverera oss en drabbning på öppra fältet, men i defensiven har ett så stort folk som dat franska äonu fortfarande många bjelpmedel och kan ännu lävge draga ut tå kriget, om det är fast beslutet dertilin Dan tyska armer utanför Parig. Från Sceaux skritves till Fronkfurter Journal: När jag tänker på de 1000 eldgap som snart skola tala, börjar det gå omkring för mitt hufvud. Förpostskärmytsliogarne vilja icke taga något slut, och om man jemför fransmännens krigsvana nu med för fjorton dagar sedan måste man gifva dem allt erkännande. De komma smygande som kattor och söka närma sig våra poster. I det minsta antalet fall lyckas anslaget. Våra baierska jägares vaksamhet är så stor, att nästan hvarje försök till öfverrumliog misslyckas. Från Paris, hvilket såsom ett haf af hus ligger framför oss i ett töcknigt fjerran, kunna vi endast erhålla få faktiska underrättelser, och alla de berättelser om drabbningar och strider i Paris som komma fram till er, måste era läsare mottaga med största försigtighet. Ofta höras kanonskott derifrån, men detta är för det mesta profskjutningar, som fransmännen anställa med sina nya kanoner. De synas öfverhufvud vara mycket rikligt försedda med ammunition och projektiler af alla slag, ty när det på en enda punkt af den vidsträckta linien kommer2till strid, gifva dessa en fruktansvärd knall och öfversålla oss med ett sådant regn af granater, mestadels 24-pundiga pjeser, att man riktigt blifver illa till mods. För några dagar sedan bortryckte en af dessa granater 10 man af ett kompani tillhörande 6 baierska jägarebataljonen. Under et vi af Paris endast se de döda murarne, är det på ekansarne så mycket lifligare. Här arbetas rastlöst på befästandet, och det är intressant att se hvilken utomordentlig ifver man utvecklar vid detta arbete. Bantåg framskaffa måterialet. Hundratals kärror befordra det vidare, hundratals händer bearbeta det genast, utan att vi äro i stånd att hindra detta för oss föga hugnesamma arbete. Ett bref till Schlesische Zeitung från Villeneuve-le-Roi af den 10 dennes meddelar följande intressanta skildringar. Småningom börja våra trupper vänja sig vid den beständiga lifsfaran och det täta besöket af bomber. Nästan ingen qvart går förbi utan att en sådan tingest kommer susaude. Den ordentligt tjuter, slår sedan brummande ned och exploderar örst derefter. Mycket ofta händer det visserligen att kulorna icke explodera, så att man redan kommit på den tanken, att många bland dem torde varg solida kulor, som egentligen äro bestämda att krossa pansarbeklädnaden på ett fartyg. Det är märkvärdigt att hittills ännu så få hus uppbrunnit i de af våra trupper besatta byarne. Då fransmännen utan tvifvel hafva noga reda på dessa orters afstånd, skulle det dock vara en lätt sak för dem att skjuta desamma i brand. Det tyckes sålunda som de ännu ville skona dessa byar, ty på annat sätt låter detta icke förklara sig. Bomerna och granaterna skjutas för det mesta så högt, att de måste explodera i luften och sålunda mera skada soldaterna än husen. I början bugede sig soldaterna när en sådan bomb kom susande, men småningom hafva de vant sig dervid såsom vid dagligt bröd. Ja, de blifva till och med nyfikna och börja anställa experimenter med dessa tingestar. För kort tid sedan bar en soldat en sådan granat helt glad till sin kapten och trodde at: han skulle få en belöning derföre Då denne helt buttert svarade honom att han genast skulle kasta den i en brunn, såg han helt förbluffad ut. Ännu värre gick det den 7 dennes. Åter hadeen granat från Charenton slagit ned i Choisy le Roi utan att explodera. Snart samlade sig en hop af 50 till 60 soldater omkring tingesten, och en börjar med sin bajonett anställa borrniogsförsök, då plötligen en fruktansvärd explosion eger rum och anställer en förbärjande verkan bland de omkringstående. En soldat var fullkomligt söndersliten och alla hans lemmar slungades långt ifrån hvarandra, 7 andra voro svårt sårade, af hvilka 3 redan dött af sina sår och 10 blefvo lättare sårade, så att denna enda bomb dels dödade dels sårade 18 personer. På det hela taget kan man säga, att trupperna äro bättre hållna än under fälttåget år 1866. Men det är äfven en oerhörd skilnad mellan Böhmen och Frankrike. I de små byarne i Frankrike är mera komfort än i de små städerna i Böhmen. Fransmannen lefver i allmänhet bättre än tysken-eller till och med böhmaren. Möbleringen är mestadels smakfull, ofta luxuriös och lysande. På mat och dryck är ingen brist. Frankrike hari allmänhet vida större naturliga resurser än Tyskland. Det är betydligt rikare, och om än icke det sista årets skörd var så god som de föregående årens, hafva åtminstone vi icke kunnat märka mycket deraf. Isynnerhet har vin aldrig saknats. Flere soldater hafva säkerligen under detta fälttåg druckit mera vin än förut i hela sin lifstid. Först vid Meaux, då man mer och mer kom till trakter, der invånarne flytt undan, blef det besvärligare Här måste man taga sin tillflykt till dyrken. Visthus och källare uppbrötos för anskaffandet af tillräckliga förråd. Nu först fingo intendenturerna fullt upp att göra. Rundtomkring måste allt spolieras för att skaffa tillräckligt med lifamedel. Nu genomletades fälten, upptogos potäterna, inbergades säden i Jadorna och uttröskades. Qvarnarne sattes i gång och bröd bakades i stora massor. Åfren det så länge starkt kända behofvet af öl blef ändtligen för första gången tillfreds3stäldt. I Såvres fann man ett stort bryggeri, men det saknades arbetskrafter för bryggandet af öl. Egaren, en tysk, hade stannat qvar; man gaf honom arbetare bland militären, och under dånet af oranaterna från fästet Mont Valerien sattes bryg