Aftonbladet – 27 oktober 1870, sida 2

idelsefull önskan. att omintetgöra deras planer. Silvia var uppfostrad iden afsöndring från andra menniskor, som är vanlig för alla itaonska flickor af högre stånd. Verldens vägar voro henne obekanta, men hon egde beslutsamhet, mod och energi. Hon beslöt att på samma gång tillintetgöra och underlätta sin västvänliga värdinnas intrig; att befria henne från sin närvaro, men alldeles icke fara till den obekanta familjen Raymond, till hvilken lady John oförsynt ämnade öfveriåta henne. Hon tog ingen till sin förtrogna. Häri visade hon sig såsom en äkta italienska; hon ville helst gå sin egen väs och handla efter sin egen. känsla. Någon fruktan för följderna erfor hon ej, lika litet zom oehof af andras råd, för att stärka eler leda hennes beslut. Hon var faderoch moderös; hon hade vuxit upp utan kärlekens omvårdnad; hon kunde lida och ej förråda det. Efter slutad frukost, åtskildes sällskapet. Professor Smith, som fuskade litet i hvarje, skulle fara för att bese nig ra celtiska fornemniogar, hvilka nyss blifvit upptäckta. Mr Enfield hakade sig fast vid mr Lovell som tillät henom att trötta sig. Damerna singo upp i sina rum, för att skrifva bref mrs Green för att taga sig en lur) och i len tro att ett passande tillfälle nu yppade ig, var Silvia på väg att lemna huset, då won ute på terrassen tilltalades af Georgie Lovell: Silvia, det säger jag dig, började dennaj ch stack sin arm inom Silvias, du skal j bry dig om att fara till Raymonds. De lickorna äro så slamsiga. Men lady John säger att jag skall resa, varade Silvia med ett förnämt leende. Säg att du är trött och stanna här. Men om lady John är trött vid mig? —