Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 3

Vane JJUVIGOLLTISCEUL UVI UCUUG DOLIEIU a IUSAU laf kommendanten i Belfort general Cambriels Å Tillståndet i Paris. General Trochu bar till mären i Pari I Etienne Arago aflåtit en skrifvelse hvari har redogör för de skäl som förmått honom ej företaga några större utfall. Han skrif ver der: När jag åtog mig Paris försvar i förening met j hängifne medarbetare, hvilkas namn en gång met tacksamhet skola ihågkommas, hade jag att be möta en åsigt mycket olik den jag nu ämnar skär I skåda; Man trodde och försäkrade, att en stac sådan söm vår hufvudstad, beherrskad af så mångs Jolika intressen, passioner och anspråk, var omöjlig latt försvara. Man hade svårt att tro, att dess en ceinte och dess fästen, uppförda i andra tider och I under helt andra militära förhållanden än de nv rådande, kunde sättas i ett sådant skick, att de utan understöd af en utifrån opererande armå kunde göra ett allvarsamt och långvarigt motstånd mot en Mark fiendes ansträngningar. Ännu mindre trodde man, att invånarne skulle kunna försona sig med de uppoffringar och försakelser af af alla slag som en långvarig belägring måste medföra. Nu då detta stora pröf blifvit gjordt, d.v.s. stadens sättande i försvarstillstånd nått en sådan grad af fullkomlighet, som gör enceinten oangripig, i det de yttre befästningarne befinna sig på stort afstånd, nu då invånarne lagt i dagen sin patriotism och sjelfve bragt till tystnad det lilla antal, hvars brottsliga afsigter gynnade fiendens laner, nu då fienden sjelf, stennande inför dessa ruktansvärda försvarsrustninvgar, inskränkt sig till att omsiuta dem med sina massor utan att våga ett anfall, har den allmänna uppfattningen ändrat sig, och man visar numera endast en oro — önskan att vi i vår ordning måtte kasta utom enceinten massor af soldater och anfalla den preussiska armn. Nationalförsvarsregeringen kan icke annat än uppmuntra denna entusiasm hos befolkningen, men det tillhör öfverbefälhafvaren att leda densamma, emedan en obegränsad ansvarighet för honom är förenad med denna rätt. I detta bänseende är det nödvändigt att endast låta leda sig af de allmänna roglor som erfarenheten i krig gifvit vid handen och specielt den erfarenhet för hvilken vi hafva att tacka de smärtsamma händelser som öfvertäldigat Rheinarmån. Dessa reglor visa, att intet infanteri, buru dugligt det än må vara, kan med trygghet möta preussiska armån, såvida det icke åtföljes af ett artilleri, motsvarande det hvaröfver fienden disponerar, och på skapandet af ett sådant har jag riktat hela min tippmärksamhet. Vidare äro våra perkussionsgevär förträffliga vapen bakom en förskansning; men trupper som med sådana inläte sig i drabbning med andra, försedda med snabbskjutande gevär, skulle blottställa sig för ett nederlag som hvarken tapperhet eller moralisk öfverlägsenhet kunde afvända. : : Jag slutar, hr maire, med några reflexioner. Förliden Juli månad tågade franska armån i hela glansen af sin styrka genom Paris under ropet: till Berlin! till Berlin! Jag var långt ifrån att dela denna tiliförsigt, och jag var kanske den ende bland generalerha, som vågade säga marskalken krigsmivistern, att jag i detta bullersamma sätt att öppna fälttåget såväl som i de medel, hvilka användes, såg elementer till en stor olycka. Det testamente jag vid denna tid anförtrodde åt hr Ducloux, en notarie i Paris, skall en gång visa de smärtsamma och endast alltför väl grundade aningar, af hvilka min själ var uppfylld. I närvarande stand, vid åsynen af den oro som med rätta bemäktigat sig sinnena, möter jag svårigheter som visa den mest i ögonen fallande likhet med dem som visade sig i det förflutna. Jag förklarar nu, att jag, ehuru med den mest fullständiga tro på en vändning i lyckan. såsom en följd af det stora motståndsverk som koncentrerat sig vid Paris belägring, icke ämnar gifva vika för trycket af den allmänna otåligheten. Lifvad af medvetandet om de pligter som äro gemensamma för es alla och det ansvar som ingen delar med mig, skall jag fullfölja den plan jäg uppgjort ända till slutet utan att röja densamma; och det enda jag af Paris befolkning begär i utbyte mot mina ansträngningar, är att hon fortfarande måtte egna mig det förtroende hvarmed hon hittills hedrat mig. Regeringen har nu — berättar Corresp. Havas -— fönnit på en utväg att tillverka huru många chassepotgevär som helst, hvilset förut varit omöjligt af brist på gjutstål stället för sådant användes aluminiumbrons. Pabriksidkarne Gaudin och Sainte Claire Deville ha åtagit sig att leverera denna brons : . tillräcklig mängd. Det vanliga råmaterialet ör åstadkommande af alvminiuminetall hemas från Grönland. (Det är kryolit.) Men ar Gaudin kommer att producera aluminium ut den lera, som finnes i Paris. Lerjord är, såsom bekant, oxid af aluminium. Laborariet för fabrikation af aluminium har ett ättelikt omfång; det är ett af stadens sju sasverk. När man väl först åstadkommit illräcklig qvantitet aluminium, hoppas man på en mänad kunna tillverka så många shassepotgevär, att hela nationalgardet i Paris kan beväpnas med sådana. Ministåren för de allmänna arbetena har inder Dorians ledning blifvit en af de vigtivaste för försvaret af Paris; den har förvandats till en minister för civilingeniörväsendet ch har tagit till sin uppgift att för kriget lraga nytta af privatindustriens storartade jelpmedel. Dorian har vändt sig till de stora mekaniska verkstäderna, gjuterierna och ernvägsbolagen met beställningar af stora ernbandade gjutna kanoner, vägande 290 ctr ;ch monterade på lavetter, som väga 500 sentner; 35 af dessa jättekanoner skola vara ärdiga inom en månad. Gjutarne ba erhålit uppmaning att åtaga sig gjutning af fältkanoner med kammarladdning, hvilka skola fsvarfvas på de stora svarfstolar, som finnas åtskilliga af dessa verkstäder. Man hopvas på detta sätt inom en månad kunna an: kaffa en till qvalitet och qvantitetfruktansvärd artillerimateriel. Om förhållandena i Paris har loftballongsposten tillfört engelska och äfven tyska tidlingar en mängd intressanta berättelser. Så . ex. skrifver en korrespondent den 14 d:s mm den på morgeren samma dag försiggångna örsta köttotdelningen: Om parisarne — skrifver han — icke äro mera elåtna med denna åtgärd än min värdinna så lir knotet allmänt. Den hederliga frun visade nig med djupaste harm ett stycke fårkött eller, ättare sagdt, ett ben med litet kött på af ganska len qvalitet och på sin höjd tillräckligt till ett nål för två friska magar, och deraf skulle fyra versoner lefva i tre dagar. Och för att få blott å litet, måste hon stå i queue utanför slagtaroden från kl. !, 7 till !, 10 på morgonen. De ästa ransonerna voro naturligtvis redan slut, slagarens närmaste grannar hade varit omtänksamma ch redan kl. 5 infunnit sig på platsen. Hvar och n, som önskar få kött, måste förse sig med ett ort af följande innehåll: Franska republiken Mairiet i ... arrondissementet. Familjkort. Vid ramvisandet af detta kort har N. N. rättighet att å de i kupongen uppgifna dagarne köpa eller åta köpa köttransoner i arrondissementets slagarebodar. Poftionernas utlemnande konstateras enom knpongernas frånskiljande utdelningsdagen. : etta frånskiljande får endast göras af slagtaren jÄ lan hona ivactanrant Kr nhAngörna äran 192: då I