Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 3

Torpedo experimenter. De i England senast giorda försöken med undervattensminor eiler torpedos, för att utröra huru dessa må kunna användas såväl till anfall som försvar, hafva varit af mer än vanligt intresse, särdeles för oss, omslutna af vatten som vi äre. Undervattensminap synes vara ett vapen inom hvilkets område yåra ingeniörer och mekanici böra fiona ett lika tacksamt som vidsträckt fält att röra sig. Det var i början af ionevarande månad nedanstående experimenter egde rum. — Otillfredsställände för försvaret som de så kallade döda, det är de stillaliggande eller sänkta minorna, äro, hat tppficningsförmågan länge Varit riktad ät konstruktionen at lefvande eller rörliga minor, hvilka likasom projektiler skjutas emot det fiendtliga fartyget. Många sinnrika ideer hafva härvid blifvit väckta, men, såvidt kändt är, endast få praktiskt försökta. En dagi denna månaden gjordes i Sheerness på engelska amiralitetets bekostnad ett dylikt försök. Den torpedo som här användes var konstruerad af en österrikisk ingeniör Wighthead. Ehuru hans uppfinning ännu är en hemiighet, tror man sig så mycket veta, att projektilen eller torpedon är gjord af alak, har formen af en fisk, som är i stjerten försedd med en propeller, hvilken sättes i rörelse af komprimerad luft magasinerad inuti torpedon. Vidare vet man, att det fartyg eller den fästningsmur, som skall framsända torpedono, måste hafva en luftpumpsapparat, medelst hvilken er stark jerncylinder äfvensom sjelfva torpedon fylles med komprimerad luft. Ifrån cylindern går ett jernrör, hvilket utmynnar i vattnet 8 eller 10 fot under vattenytan, och i detta rör, hvars båda ändar kunna stängas medelst hvar sin fallucka, inlägges torpedon. Då den anfallande torpedobåten kommit cirka 600 fot nära det fiendtliga fartyget, eller då detta senare kommit så nära en fästning försedd med torpedoapparaten, öppnas luckorna i röret, hvarigenom den i cylindern hårdt sammanpackade luften utkastar torpedon, hvilkens eget luftmagasin i och med detsamma genom friktionen öppnas och den derifrån utströmmande luften ger drifkraft åt propellern. Med denna dubbla rörelsekraft går torpedon framåt, ej synnerligen fort, men dock rakt och stadigt mot målet. Så skedde nu vid Sheernees. Fn starkt byggd segelkorvett hade till skottafla blifvit utlagd på grundt vatten, och anfölls af en ångbät försedd med torpedapparaten. När ångbåten nalkats korvetten på omkring 600 fots afstånd öppnades luckorna å det nyssnämnda röret då med detsamma torpedon rusade ut öch efter ett tidsförlopp af 30 sekunder uppnådde korvettens akterdel. I samma ögonblick såg man akterskeppet lyftas högt i vattnet, en dof knall hördes, hvarpå den sönderslagna korvetten genast sjönk tilldess hon stannade mot hafsbotten. Experimentet var så lyckadt man kunde öpska. Ett annat ej mindre märkligt experiment verkställdes af engelska ingeniörofficerare några dagar seoare vid Chatbam. Detta experiment var i så fall af största vigt, som man hittills gjort sig den föreställningen att en fiendtlig flotta, som vill genombryta ett sund försänkt med minor, ej skulle kunna bortskaffa dessa på annat sätt än att med sina pro båtar uppfiska dem. Experimentet vid Chatham ådagalade attingenting kan vara mer vilseledande. På ett vattendjup af 27 fot nedlades en stark jerncyliader fylld med 450 bomullskrut. Omkring densamma sänktes minor på 70, 80, 90, 100 och 120 engelska fots afstånd. När den förstnämnda minan antändes sönderslog hon alla de minor som jägo inom en rad af 100 fots längd, och lemnade endast minan på 120 fots afstånd oskadad. Ingeniörerna nödgades häraf