Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

Ni tycker om denna fontän? yttrade miss Gray med sin låga, melodiska röst. Silvia, som med blickarne hade följt rar Enfield, då han begaf sig på väg för att uträtta sitt uppdrag, spratt till och såg sig om. Mrs Groom var borta; lady John och professor Smith prowenerade under solskärmen tillbaka till boningshuset under ett allvarsamt samtal och sä långsamt att lady Johns långa morgonklädnving kvappt tycktes röra sig; der den släpade på marken. Silvia stod eneai qvar med miss Gray i lindallten. Morpg stundens lätta skuggor lekte långs vägen; dens brokiga höstdrägt skälfde för vinden och springbrunnen, bredvid hvilken hon stod, sprutade sin klara stråle i luften, med ett gladt sorl. Genom det glittrande reguet såg hon miss Gray, hvars fi a, tankfulla ansigte och ljusgröna klädning gaf henne utseende af en nordens vatteonymf. Nej, jag tävkte inte på fontänens, svade Silvia ärligt och skakade sitt mörklockola, hufvud; jag stod och tänkte på nycHvem kan hafva tagit honom? År han tagen? frågade Ada Gray lugnt.