Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

Mrs Groom vände sig tvärt till henne, med ett nästan missnöjdt uttryck i sitt ansigte. Hvem skulle kunnat taga honom?, frågade hon. Sågo vi till en enda menniska här vid gården? Silvia medgaf att de icke hade sett någon. Nå; buru vore det då möjligt att den blifvit stulen?. Om inte så är, måste pi hafva tappat honom, mrs Groom. Hushållerskan började leta, utan att svara. Silvia hjelpte henne; de letade på terrassen, i trädgården, på den väg de hade gått och i-kommo åter i lady Johns trädgård, just som mylady kom promenersnde i lindallten med professor Smith hållande en solskärm på hannes ena sida och med den vackra Ada på den andra. Mrs Groom gick direkte fram till lady John och berättade om den förlorade nyckeln. Silvia observerade ett uttryck af öfverraskniog i myladys ansigte, men allt hvad hon yttrade, var: Det syntes ej till någon ? Ingen menniska., Nå, då måste vi låta ändra låset. Var fd och håll parasollen bättre, professor Smith. r Enfield, tillade hon och vinkade med näsduken åt denne, hvilken hade placerat sig på vördnadsfnulit afstånd, för att röka en ciarr, kasta bort den der obehagligheten och om hit, jag ber. Mr Enfield gjorde som han var befalld, men som parfymen af den der obehagligheten ännu omgaf honom, anmodades han, gevom en liten släng af lady Johns näsduk, att icke komma för nära och på några stegs afstånd emottog han hennes order. Mr Eafield skulle nu straxt, innan frokosten, tillade hon med eftertryck; begifva sig till Saint Remy; der se till att han fick träffa Jean,