Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 3

Emellertid har man nu sett, att fosforsyrade salter eller fosfater verkligen på senare tidei blifvit anträffade i ansenliga qvantiteter inon flera länder. Man finner, att det förhålle: sig med denna sak ungefär på samma sätt som med kolaflagringarne i naturen. Ko och föreningar, livari kolet ingår, förekomms visserligen öfver allt i jorden; och uti der förmultnande humussubstansen; likväl ansåg man sig vid anskaffandet af de så nödvändiga lysoch brännmaterialierna vara nästar uteslutande hänvisad till växternas vedsubstans, alltså till skogens produkter och til de växtaflagringar, som finnas i torfmossarne, tilldess man genom upptäckten af stenkolsbäddarne i de äldre bergformationerna fann en tillgång på kol, som öfverträffade allt hvad man i den vägen kunnat ana. Samms betydelse som stenkolsaflagringarne ega för et! lands välstånd och industriella utveckling samma vigt torde ock förekomsten af fosfataflsgringarne erhålla för de trakter, der de uppträda och nu börja betarbetas för jordbrukets behof. Stenkol, fosfater och malmer äro skatter. som ligga förvarade i jordens sköte, och det är vetenskapen och naturforskningen, som framdrager dessa skatter i dagen och ötverlemnar dem åt menniskan såsom en skänk från förgångna tidsperioder. Användningen af superfosfater, beredda af fosforsyrehaltiga mineralier, har visserligen redan fortgått under flera år, men det är egentligen först på sista tiden som den svenska jordbrukaren mera allmänt börjat inse den stora betydelsen af detta hjelpmedel för jordbrukets framåtgående utveckling. Dock har man hittills nästan uteslutande hemtat dessa materialier från utlandet. Om likväl förbrukningen af superfosfater oupphörligt kommer att stiga, såsom det hittills visat sig, och behofvet af artificiella gödningsämnen således kommer att göra sig alltmera kännbart, så är naturligt, att den frågan nödvändigt skall tränga sig på oss, huruvida man ej inom landet skulle kurna finna de för superfosfattillverkningen erforderliga råmaterialierna. Bland fosforsyrebaltiga mineralier, som blifvit funna inom Sverige, har man angifvit apatit fråu Utön, Ekbackarne vid Gripsholm, Skeppsholmen samt från åtskilliga jernmalmsfält, såsom vid Grängesberget, Nordmarken, Gellivare och Pershyttan m. fl. Men dessa apatitfynd hafva betraktats mera som sällsyntheter och a!lraminst har man trott sig kunna finna så stor tillgång derpå, stt någon fabriksmessig framställning af superfosfater skulle kunna grundläggas. Vidare har man påpekat, att lager af vivianit eller s. k. blå jernjord, hvilken stundom innehåller ända till 30 procent fosforsyra, förekomma på flera ställen i Herjeådalen, såsom vid Wermdalen uti Hede socken. Men vivianiten eller den fosforsyrade jernoxid-oxidulen har hittills ej befunnits vara tjenlig för beredning af superfosfater. Man har derföre hufvudsakligen besagnat sig för detta ändamål af apatit eller vasisk fosforsyrad kalk, sådan den blifvit unnen uti Estremadura i Spanien eller som koproliter i England och under åtskilliga anIra former, såsom fosforit från Nassau och Förenta Staterna samt på några andra få ställen, dels inom och dels utom Europa. Likväl omnämndes för några år sedan, att wpatitlagren vid Grängesberget skulle ega en nera vidsträckt utbredning och att möjligen le samma skulle förtjena att bearbetas. Sacen tyckes dock hafva råkat i glömska; åtninstone har man ännu ej försport, att den dragit sig någon större uppmärksamhet, sanolikt till följd deraf, att superfosfatfabrikatioen ej egentligen förrän på sista tiden hos oss vunnit blifva erkänd såsom en vigtig lifsfråga ör svenska jordbruket. Dessutom befanns let, att Grängesbergsapatiten var så uppBlandad med jernmalm, att svårigheter mötte id dess användande som råmaterial för uperfosfatberedniogen. Utan tvifvel skola lock dessa olägenheter genom vetenskapens ch teknikens tillhjelp kunna häfvas och man an då vara förvissad om, att Grängesbergspatiten nog skall komma att tillgodogöras ör jordbrukets ändamål, såvida den kan erållas i någon anmärkningsvärd mängd. Frågan om superfosfaters tillverkning af nhemaka råmaterialier har emellertid under onevarande år erhållit ett nytt uppslag, sedan örekomsten af fosforsyrehaltiga konglomeratager blifvit uppmärksammad inom Dalarnes iluriska formation vid Silfverbergs by i Boda ocken. Dessa lager observerades af H. von Post edan 1844 samt uppsöktes: ånyo;1868 i sällkap med lektor Törnqvist från Gefle; men osforsyrehalt hos dessas lager har först under ista tiden genom åtskilliga undersökningar och nalyser, verkställda dels i Falun och vid Ulana, och dels å landtbruksakademiens laboatorium i Stockholw, blifvit närmare utredd ch konstaterad. Tyvärr har man funnit, att tillgången på naterialier för superfosfatberedningen synes ara i aftagande på åtskilliga ställen i utlanet, t. ex. i Norge, och följden häraf har lifvit den, att varan stigit i pris. Men då örbrukningen ej desto mindre ökats, så har et blifvit snart sagdt en oafvislig nödvänighet att söka bereda nya utvägar för dessa ödningsmedels anskaffande och att äfven ur indre rika fosforsyrehaltiga bergarter .på impligt sätt tillgodogöra ett för jordbruket värdefullt och behöfligt växtnäringsämne. fven den omständigheten, att man för erållande af råmaterial t. ex. från Spanien låste vänta flera månader, ja nära nog ett elt år, tvingar oss likaledes att försöka, så idt möjligt är, anlita de naturliga tillgånar på fosforsyra, som lyckligtvis tyckas föfinnas inom vårt eget land samt i större ängd och på närmare håll, än man hittills ågat hoppas: I en följande artikel skola vi närmare reogöra för de åtgärder, som redan vidtagits jr att förverkliga tanken på en superfosfatllverkvimg af inhemska råmaterialier, och vi ola dervid tillika söka framlägga de utsig;r, som man eger för åstadkommande af inostriella företag i denna riktning. C. E. Bergstrand. ERIGET.