Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 2

iga frågan: Hvad skall slutet blifva? An.agom, att Paris fallit. Antagom, att efter en förstörelse, på hvilken vi icke utan fasa kunna tänka, denna hbufvudstad blifvit taen. År kriget då förbi? Då se vi intet skäl att antaga detta. Det synes icke endast möjligt utan sannolikt, att likasom kejsar Napoleon vid Sedan afstod från all rätt att tala i Frankrikes namn, äfven den provisoriska regeringen i Paris helt enkelt skall afsäga sig allt anspråk på utöfvandet af en sädan funktion. De kunna förklara, att de utgjort en styrelse för försvaret, att de försökt försvara Paris, men misslyckats och nu åter blifvit endast enskilda medborgare. Antingen de antaga en sådan hållning eller icke, kuona vi vara säkra på, att om icke Lyon avder tiden blifvit taget, denna stad icke skall anse sig bunden af deras underkastelse. Det samma kan sägas om Marseilie, om Toulon, om hela södra och vestra Frankrike, ja kanske äfven om sjöarsenalerna och flottan. Om den närvarande stämningen i landet forifar — och den blifver snarare mera bitter än den blifver mera nedslagen — skall Paris intagande etterföljas af Frankrikes sönderfallande, men icke af dess underkastelse.. Under sådana förhållanden skulle tvenne vägar stå öppna för tyskarne. De kunna gå vidare och krossa hvarje medelpunkt för motståndet, en om sender. Men detta vore ett förfärande företag. Den styrka, som skulle behöfvas för att taga och behålla de olika delarne af Frankrike tilldess det hela blifvit kufvadt, är större än till och med tyska resurser kunna åstadkomma. Alternativet är mycket tydligt uppstäldt i ett bref som vi i dag meddela fr5r en korrespondent, hvilken berättar det samtal han haft med en af de preussiska civilkommissarier, som tått sig anförtrodt de provisoriska ordnandet af Elsass och Lothringens förvaltning. Tidningen meddelar här några ord om def ofvan intagna brefvet och fortfar sedan: Kan någonting vara mera hopplöst är denna utsigt — Frankrike sönderbrutet stycken och Tyskland med fullt medvetande åtagande sig den framtida styrelsen af et nytt Polen? Ena ny fästningstyrkant. son vaktar ett nytt Venetien, är den syn mar varsnar på ena sidan. På den andra et folk bragt till det yttersta materiella eländ och sönderslitet af politiska konvulsioner men framförallt erfarande den bittra kän slan af obotliga oförrätter. Det är möjlig att vi skola blitva nödsakade att finna os: i detta resultat; men vi äro djupt intresse rade i den frågan, om vi under de näst kommande 20 åren hafva att motse et ständigt krig, om vi skola hafva ett mot. stycke till Polens ständiga resningar oc Italiens oupphörliga sammansvärjniogar strax otanför våra portar; och om engelska rege. ringen icke kan göra någonting mera, böj hon ätminstone påpeka den öfverhängand faran för de krigförande makterna, son bana väg för denna förfärliga utgång, och protestera deremot innan det. blifver fö sent.n BEFOTRLITDRN ATTANS