Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 2

vis äfven utplånade. Mellsn de qvadratformiga stensroa på terrassen och likaså i springorna högt uppe på murarna framsköt gräs och slivgerväxter; här och der i den öfvergta fönsterreden var en ruta borta och det skarpt sluttande skiffertaket fordrade reparation. Men stället var likväl beboeligt och ehuru en tystnad, så djup som om den uppstått genom förtrollnicg, hvilade deröfver, bade det på samma gång ett gladt och ljust tycke som kom Silvia att leende utbrista: Ack, så förtjusandel! Murket och förfallet! sade mrs Groom. Men då hon öppnade förstuporten; då de inträdde i de ödsliga rummen med sin antika dekoreripg i brunt och gulå; när fönpstren slogos upp och det varma solljuset strömmade in och belyste några pil porträtt på väggarna, då Silvia, glad, liflig och språksam jlade från rom till rum, tänkte äfven mrs Groom att stället ändå icke var så murket och förfallet, som hon hade inbillat sig. Hvad är detta för ett rum? frågade Silvia och tittade genom dörren in i ett stort rum i bottenvåningen der hon såg kartor på väggen, en stor skrifbyrå, några stolar och en roassa stora, tunga böcker ligga på det bonsade ekgoltvet. Mrs Groom svarade att det var mr Merediths arbetsrum, hvarpå hon gick ditin och öpprade ett fönster. Silvias snabba blick upptäckte härunder genast ett förbållarde som syntes henne underligt. En ruta i detta fönster hade blifvit sönderslagen men glasbitar sutto ännu qvar och ett papper var spändt öfver hålet. Hon kastade en frågande blick på bushållerskan, som helt kort yttrade: Det var genom detta fönster någon sköt på mr Meredith. Han vill inte ba det lagadt. PV — fä (Forts)