Aftonbladet – 24 oktober 1870, sida 3

MESJUVNILD I UCL IHILIA LagtL IOTHaUCI BIR IMCU UTN nyssnämnda utvidgningen af cerperingskretsen, är, efter hvad man ännu vet, icke alldeles klart. Ty väll heter det i ett officielt telegram från den preussiska sidan att de tyska trupperna stå precist i samma ställningar, som de hade intagit den 19 September, hvaraf man, då åtskilliga berättelser ingått, att efter den 19 Sept. en framryckning skett på alla punkter, onekligen måste draga den slutsatsen, att en tillbakagång åter egt rum; men nu berättas det, att fransmännen den 13 dennes gjorde ett utfall mot Chatillon och Bagneux och derefter drogo sig tillbaka till fästena. Chatillon och Bagneux tyckas således kunna antagas då ha varit besatta af fienden; men detta skulle vara otänkbart, om det egde sin riktighet, att Meudon, Clamart o. 8. v. voro öfvergifna, emedan preussarne omöjligt skulle kunnat stå qvar på en enda så långt framskjuten punkt, hvilken på alla sidor var omgifven af fienden Vi kunna derför icke antaga, att någonting af väsentlig betydelse före allit vid Paris på den senare tiden, Båda partferna fortfara att förskansa sig, fransmännen beskjuta de fiendtliga ställningarne och göra täta utfall, under det att tyskarne vidtaga förberedelser till den stora bombarderingen, hvilka i hög få försinkas derigenom, att fransmännen ha förstört landsvägarne omkring Paris samt jernbanan från Nantenil till hufvudstaden; ty det förorsakar preussarne ofantliga ansträngningar att transportera det svåra artilleriet upp i de valda ställningarne. På den senaste tiden ha de till dessa fransportar begagnat sig af lansvägslokomitiver efter Fowlers system, hvilka skola befinnas mycket ändamålsenliga, emedan de till och med kunna begagnas, der vägarnes stigning utgör 1: 8, och i temligen tvära vändningar. Från Metz är ingenting nytt att berätta. Enligt flere j allt väsentligt öfverensstämmande underrättelser skall det ännu icke vara brist på lifsmedel i fästningen i det hela taget, hvaremot det dock talas om brist på salt och färskt kött med undantag af hästkött. Huru man än längre fram kanske kommer att döma om Bazaines krigskonst, skall man dock alltid medgifva, att han i hög grad gjort sig förtjent af sitt fädernesland genom att i så lång tid binda en fiendtlig styrka, som väl är nära tre gånger större än hans egen. Särdeles märklig är den här ifrågavarande perioden — första hälften af Oktober månad — ge-. nom de stora framsteg, preussarne ha gjort mot vester och nordvest. Det var en tid, då det såg icke litet betänkligt ut för preussarne, och då en kraftig samverkan af alla disponibla franska trupskulle ha kunnat förorsaka dem stora svårigeter — vi mena den tid, som följde kort efter cerneringen af Paris. Då gjorde Strasbourg ännu motstånd och band 50,000 preussare vid sina murar, Toul spärrade förbindelsen mellan cerneripgstrupperna vid Paris och deras operationsbag. och nya armåer bildades vid Loire och Rbone. Vi äro öfvertygade om, att ifall en fransk armå på 100,000 man då hadeJkunnat kasta sig öfver belägringskåren vid Strasbourg eller rycka mot Nancy och Luneville, skulle den ha kunnat förorsaka betydlig förvirring i de fiendtliga operationerna. Den kunde ha undsatt Toul och Strasbourg och måhända till och med hotat de vid Metz stående truppernas kommunikation med Tyskland. Men ögonblicket försummades eller kunde icke begagnas, och efter Strasbourgs fall är det för sent. Några dagar efter eröfringen af Strasbourg afsändes en brigad af de badenska trupper, som hade deltagit i belägringen, från Strasbourg i sydvestlig riktning för att tränga tillbaka de franska detachementer, som visade sig i en hotande närhet af den tyska operationslinien mellan Luneville och Toul. Enligt tyska berättelser voro dessa franska trupper detacherade från Rhonearmån; men det är sannolikare, att det var ett sjelfständigt kommando, Bom i närheten af Langres blifvit bildadt af en del af besättningarne i Dijon och Besangon, förstärkt med mo! ilgardister och frivillige. Denna styrka, som skall ha bestått af 14,000 man, spräng des af de badenska trupperna och har hittills icke visat sig åter. Under tiden samlades en betydlig tysk truppstyrka i det södra Elsass, såsom det i början berättades, under general Falkensteins befäl, men hvilket icke har bekräftat sig, emedan denne general till följd åf den franska flottans återkomst till de nordtyska kusterna knapt skall kunna undvaras der. Vi ha redan förut uttalat vår förmodan, att dessa truppen, åtminstone ännu så länge, knapt kunna vara bestämda till en expedition mot Lyon, utan att de väl snarare skola taga en ställning vid Troyes eller Langres, så framt de icke möjligtvis nu — i fall underrättelsen om en allmän resning i Vogeserna bekräftar sig — måste användas i sjelfva Elsass. De badenska trupper, hvilka tillsammans med en preussisk division nu bilda den 14:de armekåren under general Werder, skola vara ämnade till förstärkning af cerneringstrupperna vid Paris. Dessas styrka har nemligen på den senare tiden blifvit betydligt förminskad till följd af preussarnes framryckning i det nordligaste och vestligaste Frankrike. Vi misstaga oss näppeligen, om vi antaga, att till dessa expeditioner användts mer än två hela armåkårer. Den första framryckningen skedde från Paris i nordvestlig riktning mot Rouen. Denna g:ad har dock hittills ännu icke uppnåtts, lika litet som preussarne intill detta ögonblick framträngt till Amiens; men vi antaga icke destomindre, att det är deras afsigt att framdeles itsträcka sina operationer til dessa båda punkter. Af långt större betydelse är preussarnes expedition mot det vestra Frankrike, isynnerhet Loireinien. Den här stående, nyligen formerade franska armån, hvars styrka kan anslås till omkr. 80,000 man, började de första dagarne i Oktober rycka fram i nordlig riktning. Vi kunna icke inse denna röreltes ändamålsenlighet; ty äfven om den föreagits med hela armån — hvilket i alla händelser borde ha varit fallet — så var dennas styrka dock ör ringa att göra en någorlunda kraftig diversion ryggen på den vid Paris stående fiendtliga cerweringskåren. Efter vårt förmenande borde Loirewrmån ha intagit en ställning på flodens venstra strand och försvarat öfvergångarne, hvilka i detta all svårligen skulle ha blifvit forcerade af de tyska trupperna. . Man frestas att tro, att den del ff Loirearmön, som gjorde denna framryckning, skickades fram mot Paris blott för att åtminstone göra något. Ty expeditionens olyckliga 1tgång kunde förutses. Då förtrupperna hade ippnått Etampes, stötte de på de mot söder under von der Tanns befäl framryckande tyska ruppernas förtraf. Denne general förde en af 3 nfanterioch 2 kavalleridivisioner bestående arm, hvars styrka uppgick till omkring 50,000 man och således var fransmännens mycket öfverlägsen. Desse måste derföre åter gå tillbaka, hvarvid det lock lyckades deras eftertrupp under general Reyan att slå den tyska förtruppen vid Toury. Den 10 Okt, uppstod derefter en större strid vid byn Artenay, norr om Orleans. De franska trupperna, hvilka utgjorde ungefär två divisioner, kastades tillbaka och ledo en icke ringa förlust, och lagen derpå blef staden Orleans, som var besatt ff fransmännen, stormad af tyskarne efter en häftig strid, i hvilken båda de fiendtliga armeernajdeltogo med bela sin styrka. Under de följande dagarne gingo tyskarne öfver floden Loire på ytterligare ett par punkter öster om Orleans och ryckte vidare framåt mot söder, så att de nu hota Tours. Huruvida Loire-armån bar dragit sig tillbaka till denna stad eller åt Lyon till är oss icke bekant. Vi kunna icke annat än anse förlusten af Loirelinien för en stor olycka för Frankrike. Denna linie utgör likasom en skåra mellan det södra och norra Frankrike, hvilket senare nu är nästan helt. och hållet i fiendens händer. I hela det nordvestra Frankrike finns det utom Paris ingen fästning, som kunde göra tyskarne afbräck vid deras försök att sprida sig öfver landet; ty alla fasta platser ligga här i utkanten antingen vid hafvet eller vid den belgiska gränsen. Loirelinien sjelf skall skydda tyskarne mot anfallen söder ifrån, och den skall måhända till och med kunna begagnas till en ny operationsbas, hvarifrån de vid Paria stående trnnnerna kunde få gina fär.