Aftonbladet – 24 oktober 1870, sida 2

Nå? yttrade Silvia leende. Så lär ni nog komma att krossa deras bjertan. Men, mamesell, tillade hon i mild ton och lade handen på Silvias arm, som stödde hennes hufvud, under det hon vände sig åt mrs Groom, tag er i akt, att inte hägg af dem krossar ert hjerta i stället. on talade ganska allvarsamt, men Bilvia åhörde henne med ett sorglöst leende. Ja, ja, le ni, mamsell., fortfor hushållerskan. Det är en gammal historia om myggan och ljaset. Myggan vill brännas och ljuset vill bränna, och hvad som är lek för den ena, är död för den ardra. Men sök inte efter att vara ljuset, mamsell, ty då kan ni lätt bli mygga i stället. Har ni varit gift, mrs Groom?. frågade Silvia, rom nu blifvit allvarsam, Ja, jag blef för tjugu år sedan gift med mr Groom och han var en skurk, tillade hon med största lugn; han gjorde mig lifvet tungt, men jag skall göra om det ännu en gång — jag skall göra det om igen, sade hon med största bestämdhet. Silvia såg på henne med frågande, lifliga blickar. Berätta mig alltsammans om ert giftermål,. såde hon; gör det. Nej, det gör jag inte, svarade mrs Groom tvärt. Det vore inte nåntiog för er att höra; det skulle ej göra er nytta. Hon yttrade detta så bestämdt, att Silvia som hade satt sig upp i bädden, i hopp att få höra en berättelse om olycklig kärlek, åter lade sig ned och ej förnyade sin begäran. Har ni några barn? frågade hon. Nej; men jag har en systerson, Philip, och honom har ni kanske sett. Han är måare och är i Rom, Jag skickade dit honom, En vacker gosse, lång, ljus och blåögd. Han iy riktigt vacker.