Aftonbladet – 24 oktober 1870, sida 2

I kallt, ej så mycket af beundran för sin: konversationsgåfvor som af missaktning fö folket derneres. Här ha vi, till exempel den der professor Smith. Hvad skall nu all hans prat tjena till, kan någon säga mig det Här om dagen var det om cigarrer; hurt många som rökas på dagen, öfver hela verl den. Nå, i går var det fråga om tändstic kor och huru många sådana som brännas på dagen. Sex på person i Frankrike, åtta: England; sedan huru mycket virke som åtgår till dem, huru många träd som få huggas dertill och så vidare. Bara dumheter! tillade mrs Groom med förakt. Hvem bryr sig om att få veta sådant? I afton var det fråga om kanoner, sade Silvia. Han har en kanon som kommer att döda sjuttiofem man i minuten. Ja, ja; jag känner till professor Smiths kanoner. Men denna är en alldeles ny uppfinning, mrs ,Groom.n Åbhja, nog förstår jag det, envisades mrs Groom och såg allsicke förskräckt ut öfver professor Smiths nya kanon. Den karlen skulle inte vilja döda en flaga. Det är alltsammans prat, bara prat. Hela verlden är för honom endast skapad att prata öfver. Och den der franska kungen, stackare, som han tuggade på hela aftonen för några dagar sedan, det var, min själ, alldeles liksom han hade mistat hufvudet bara för att professor Smith skulle få något att fördrifva tiden med. Professor Smith, ja! det är inte mycket bevändt med honomp tillade mrs Groom, sotto voce. .Men det är åtminstone så mycket, att han inte har några klor. Silvia var redan så bekant med mrs Grooms fraseologi, att hon tog yttrandet om professor Smith och klorna i en figurlig, såväl som ordagranp mening.